Göteborgsposten – 15 februari 1862, sida 1

Skärgärden ligger nästan ända ut till Känso, och kommunikationen med hafvet är sor ogonblicket afbruten, men kommer snart att oppnas, derigenom att engelska ångfartyget Carbon håller på att från Klippan utsägas. Den härigenom bildade rännan torde, så vidt ej starkare köld tillstöter, komma att hållas öppen, och genom densamma skola väl de seglare, hvilka nu stannat i uthamnarne, uppkomma. Bland dessa är det första fartyget för i år med sydfukter, hvadan vi kunna vänta att snart blifva öfversvämmade med apelsiner, en god sydfrukt, som dock genom det envisa utbjudandet till slut blir odräglig. Sjömännen bruka af gammal erfarenhet vara goda våderleksspåmän, och får inan tro dem, så hafva vi ej så långt ull våren. Man har neml. vid Lindholmen redan börjat atv putsa och teja ett par at der liggande ångbåtar på det de må vara färdiga aw så snart som möjligt löpa ut och börja sina turer. Men ännu dröjer det nog innan vårflägtar susa kring dal och kring höjd. Att kolden äfven på andra ställen är skarp, visas bast deraf, au postsarten öfver Bälten och-Öresund under tvenne dagar i denna vecka varit omöjlig, så att vi derunder ej erhållit utländsk post. Samma är förhållandet med Ålands hat, ofver hvilket post på senaste tiden ej på öfver 8 dagar kunnat betordras, hvadan i postmästarens på Grisslehamn lilla kontor hopat sig så mycket poster till Finland och Ryssland, ati han väl snart får ingå till poststyrelsen med begäran om ökadt hyresanslag för dess rymmande. Under den starka kölden hafva baptisterna i Norge visat en fanatism, som gränsar till det otroliga. Under 14 graders köld hasva neml. 4 personer under oppen bimmel låtit döpa sig i en elf genom neddoppning. Tron skall vara stark och värmande tör av kunna tillåta och uthärda ett så godt som naket vistande i vatten vid sådan koldgrad under en så lång tid, som förmodligen en sådan ceremoni varar. Mindre fanatiska, men desto mera ädelt litvade för en god sak, lära äfven under nästkommande vecka våra skarpskyttar ämna börja sina målskjutningar, tor att till sommarens prisskjutning kunna hafva uppnått något så när erforderlig skicklighet. Det hjelpliga slädföret har naturligtvis lockat till utsarter, och i söndags hvimlade gatorna och synnerligast landsvägarne kring staden af en ovanligt stor mängd åkdon, alla naturligtvis på medar. Ett ej så obetydligt slädparti har man under veckan sett styra sitt lifliga tåg ut genom staden och återvända, för att på börssalen utkämpa nöjet. Hvad de offentliga nöjena angår, är tyska operasällskaprt förnärvarande enda upprätthållaren af desamma. Huru och på hvad sätt detta lyckas är ett ämne, som väl förtjenade sitt eget kapitel; men för att icke trampa någon på liktonarne eller rycka en enda stråle från den gloria, med hvilken någon s. k. musik-kännare omgifver sig, då han utöfvar sitt förmynderskap öfver den till större delen musikaliskt omyndiga publiken, vill krönikeförfattaren spara på sina erfarenheter i detta tall. Tilltalle kan måhända bättre gifvas framdeles. Att hr von der Osten emellertid måtte anse sitt sällskap i hög grad delbart och elastiskt, visas bäst deraf, att, ej allenast såsom venast nämndes, han ligger i underhandling om förhyrandet at Malmö, Norrköpings och Helsingfors teatrar, utan att han nu äfven i samma ändamål sjelf rest till Kristiania samt börjat underhandling med direktionen för Örebro teater! Det hviskas soröfrigt om flera offentliga nöjen af ett här särdeles goueradt slag, neml. en dramatiskt-musikalisk tillställning af amatörer till förmån för det föreslagna lasarettet för obotligt sjuka, en d:o gifven alt