Göteborgsposten – 15 februari 1862, sida 1

— — — ——— UM m—— —-— — Miss Carlyle satt forsäukt i tystnad, under det hennes tjocka ögonbryn rynkades genom de tankar, som stormade inpå henne. — Ru vet ni allt, Cornelia, och jag fär bedja er lemna mig, iy jag är alldeles osverlupen med arbete i dag. Hon steg upp och lemnade rummet, utan att säga ett ord. Mr Carlyle tog derefter på skrifbordet en bit papper, den första ban fick tag i, lade in den i ett kuvert, förseglade detta och adresserade det till sig sjelf. Derefter kallade han in mr Dill och lemnade honom brefvet. Denne såg förvånad på utanskriften. — Bär denna biljett hem till mig klockan 8 i afton. Skicka ej in det i rummet utan bed att få tala vid mig. Ni förstår ? Den gamle skrifvaren svarade med en nickning och stoppade brefvet i sin ficka. Kl. 3 eftermiddagen mötte mr Carlyle Barbara IIare på gatan. — Allt är i ordning, sade han till henne, jag har bedt er far och de andra magistratspersonerna hem till mig i afton på en pipa och ett glas öl. Hon såg tviflande upp till honom. — Till er? sade hon. Men då skall ni ju icke kunna komma hem till oss och sammanträffa med Richard. — Lita på mig, svarade mr Carlyle och aflägsnade sig med snabba steg.