Göteborgsposten – 14 februari 1862, sida 2

— Ingenting, det jag vet. Jag är mycket upptagen, Cornelia, och öfverste Bethel väntar; jag skall tala med er vid middagen. I stället för att svara, satte miss Carlyle sig lugnt ned si den för klienterna bestämda stolen. — Jag menar: hvad försiggår till IUares, eftersom Barbara måste begifva sig hit och hålla sig innestängd med er? Hon sade att det rörde en affär för hennes mor. — Ni känner ju till den dumhet mr Hare och de andra rådmånnen begått, i det de låtit kasta den stackars karilen i fängelse, derföre att han en söndag sysselsatt sig med att draga upp ogräs i sin trädgård, återtog rar Carlyle efter ett ögonblicks tvekan. Mrs Hare är naturligtvis orolig efter att få veta min tanke, ty hon vet att karlen klagat hos statssekreteraren. IIon var för sjuk, sade Barbara, att sjelf gå hit. Cornelia, jag bar bjudit några herrar till mig i qväll. — Några herrar! upprepade miss Carlyle. — Fyra eller fem af rådmännen; de komma hit, för att röka en pipa. Ni får taga fram min fars gamla tobakslåda och :.. — Jag tager ej emot dem, utbrast miss Carlyle; tror ni, att jag vill låta förgifta mig med tobaksröken från ett dussin pipor? — Ni behöfver ej sjelf vara inne. (Forts.)