Göteborgsposten – 14 februari 1862, sida 2

utbreder sig under namn af väckelse. Kyrkan och staten måste vara betänkta på ändamälsenliga läroböcker, efter hvika kristendomen skall förkunnas. Ilyllning at en aktad lärare. Sedan Sveriges utmärkte läkare, numera generaldirektören Huss lemnat sin lärarebesattning vid Serafimerlasarettet, hafva de medlemmar at Sveriges läkarekår, hvilka under sin tjenstgöring vid kgl. serafimerlasarettet åtnjutit hans ledning, sammanskjutit en summa af 3,000 rdr, för att uppsätta och underhålla en sjuksäng just uti den lokal, der generaldirektör Huss nedlagt frukten af sin verksamhet som lärare. Af hr d:r Ch. Dickson samt professorerna Wahlgren och Hedenius har bemälde summa blifvit öfverlemnad till lasarettsdirektionen, hvarestor en deputation, bestående af hrr d:r Oh. Dickson, prof. Malmsten och d:r Levin uppvaktade generaldirektören Huss och för honom, under betygande af sin tacksamhet, tillkännagaf donationen samt underrättade, att sjuksängen kommer att förses med inskriften: Magnus Iuss frisäng. Stittad af tacksamma lärjungar. Tomtpriser i Stockholm. I dessa dagar har konsuln Alex. Barelay till konditorn Berns för 50,000 rdr försålt en obebygd tomt vid Näckströmsgatan och Berzelii park, i areal utgörande 18,331!(5 qvadrattot. Tomtplatsen har således kostat nära 11 rdr qvadratalnen. Hr Berns ernar på nämnde tomt låta uppföra en prydlig byggnad, hutvudsakligen atsedd för schweizeri-etablissement. Yrkesafund. Bokhandlaren Rydelius i Stockholm har nyligen öppnat ett musiklånebiblieotek, hvilket bland annat haft till ändamål att reducera priserna för musiklån till hvad skäligt och billigt vara kan. Men harigenom bar han till den grad stött de öfriga innehafvarne af musiklånebibliotek, hvilka ullika äro musikförläggare, att dessa — det är en skam att omtala det — icke allenast sjelfva vägra att åt den oangenäme konkurrenten aflåta något af sina lager, utan till och med förbjuda sina kommissionärer att tillhandabålla honom dessa. Denna småaktiga yrkesafund kan dock utan svårighet undvikas, bvadan snart hr R. torde ytterligare kunna rikta Bitt redan förut goda förråd af musikalier. Kyrkoherde Ilallins död betraktar Westmanlands läns tidning såsom unleduing till verklig sorg, ihändelse ej hans sak pu ändock blir på högsta ort oväldigt pröfvad. I en längre uppsats härom yttrar tidningen bland annat: Hallin har begagnat en rättighet, som möjligen eu stor del at vår tids presterskap ej skulle vilja se gå sig ur händerna, ty vi våga påstå, att för många bland dem en och annan af vår kyrkas läror synes svår att nöjaktigt förklara. En mängd lekmän, som, uppriktigt tacksamma mot Luther, med sorg skulle se hans stora verk tillintetgjordt, önska se vår kyrka stark. Men de vilja ej en kyrka, som despotisk förqvärver all frihet och tillfölje deraf allt lif. De se med sorg våra tempel öde och iudifferentiemen håna en hög religionsäsigt, emedan dess åskådningsformer blitvit föräldrade; de se med bekymmer bibeln laggd på dammhyllan, emedan den ej får förstas, således icko heller läsas; de beklaga, att vidskepelsen omvexlar med löslighet i seder, emedan kristendomen göres till ett spetsfundigt hårklyfveri, obegripligt för den obildade. Värt presterskap har en stor uppgift att i vår tid lösa. Mängden vill frihet, det vill säga, se grunden för sin verksamhet framställd sådan, att den kan med berådt mod handla derefter. Den vill ej hafva några presterliga förmyndare, som skola efter häfdvunnen nyck staka ut med pålar den väg, som måste beträdas; den vill ej se någon indelning i Guds medelbara och omedelbara barn. Det är väktarne, som skola se till, att byggnaden icke ramlar, att ljuset icke slocknar; de skola vakta det omsorgsfullt, men äfven gjuta olja på elden. Intet menniskoverk är evigt, symbola således icke heller. Kan ej den nuvarande tiden finna sig i den gamlas uppfattning af skriften, så bör den ega rättighet att hafva en annan. Vi hafva i lag prestmöten påbjudna. De måste blifva anledning till lärans, d. v. s. uppfattningens framåtskridande. Men för den orsakens skull måste äfven lagen med afseende på dem förändras, och derföre böra prelaterna ifra, ty videant consules. — — Det finnes säkert många som gerna skulle ännu i dag offra sitt lif för sin öfvertygelse, men de vilja äfven högakta en annans. Öfvertygelse kan ej vinnas utan genom fri diskussion, och mmm ——X—-XX XXX -OXORXO RRENO ORT XX X—OOORO ——