Göteborgsposten – 14 februari 1862, sida 2

— Och kan man få veta, hvad det är för en vigtig angelagenhet? frågade hon utan vidare ceremoni. — Det kan cj intressera er. Det är blott fråga om litet penningar. — Om det är en så betydelselös affär, som ni försäkrar, hvarföre höll ni er då så länge innestängd med Archibald ? — Jag måste ingå i några detaljer, svarade Barbara, som så småningon återfick sin kallblodighet. Miss Carlyle snörflade, säsom hon alltid brukade göra, för att visa sin misstrogenhet. Hon var öfvertygad om att det låg någon hemlighet derunder. Hon gick fram och tillbaka på gatan med Barbara, men hon lyckades ändock ej att locka något af henne. Efter det mr Carlyle återvändt till sitt rum och der öfverlagt med sig sjelf i några minuter, ringde ban. En skrifvare inträdde. — Gå till Bucks Head, och bed mr Hare samt de andra magistratspersonerne komma hitöfver till mig. Den unge mannen lydde tillsägelsen, och kom tillbaka, följd i hack och häl af de tillsagda rådmännen. De skyndade att lyda tillsägelsen, emedan de fruktade sig ha begått något juridiskt fel, från hvilket blott mr Carlyle kunde rädda dem. — Jag vill ej bedja er sitta ned, började mr Carlyle, ty jag kan ej qvarhålla er mer än ett ögonblick. Ju mera jag tänker på den person, som ni låtit kasta i fängelse, desto mindre finner jag mig nöjd med detta beslut. Jag tror derföre, att det skulle vara bäst att vi ånyo öfverlägga i denna fråga, och jag inbjuder er derföre att komma alla fem till