Göteborgsposten – 14 februari 1862, sida 2

ordinarie professorer ha 2, 450 och 1, 750 fr. Adjunkter ha inga stipendier; åtminstone synas de ej i budgeten. Universitetet i Pavia kostar staten betydligt mindre än både Turin och Bologna. Lärarekåren kostar endast 164,447 fr., och dock ha dess bästa professorer 5, 175 fr. i lön, hvarjemte lägsta lönen för en extraordinarie professor är 2,450 fr, Pisa är litet kostsammare, isynnerhet i afseende på lärarepersonalen, hvilken betydligt växte i antal och dessutom fick forhöjda löner under markis Ridolfis korta men berömliga administration åren 1859—60. Professorerna i Pisa kosta 270,000 fr., eller omkring 40,000 fr. mera än de i Turin och Bologna och nära 108,000 mera än de i Pavia. De flesta ha 4,000 sr. i lön, men några t. o. m. 6,400 fr. Neapels universitet betalar sjelf professorerna samt förekommer endast i budgeten med en summa af 162,137 fr. för musei och bibliotekets personal. Det försäkras att detta universitet nu besökes af 10,000 studenter, ett antal af hvilket ingen annan akademisk institution kan skryta och som är exempellöst i detta land, så vida man ej går tillbaka till medelåldern och Paduas samt Bolognas ärorika dagar. Utom alla dessa äldre och yngre universiteter kan Italien berömma sig af Instituto di Studi Superiori e di Perfezionamento i Florens, ett slags monsteruniversitet eller skola för praktiska studier, öppnad för studenter som graduerats vid andra universiteter. Denna inrättning är markis Cosimo Ridolfis älsklingsplan och förorsakar en utgift af 280,310 fr. för personalens aflöning och 80,596 för materialen. Den har hittills ej lemnat godt resultat, ty det är svårt att finna såväl lärare som lärjungar. Troligen skall den ej öfverlefva första voteringen öfver innevarande års budget. En vetenskaplig och litterär akademi i Milano kostar 51,315 fr.; ingeniörskolorna förorsaka en utgift af 111,000 fr.; veterinärskolorna medtaga 262,000 fr. och en botanisk trädgård 7,108. Ett medicinskt kollegium i Neapel, till hvilket staten endast bidrager med 4,250 fr. är dock så rikt begåfvadt och så blomstrande att det rivaliserar med medicinska skolan vid universitetet. Alla dessa akademiska institutioner, utom de 14 universiteterna, kosta tillsammans 822,758 fr. Derefter kommer ett item af 21,504 fr. för neapolitanska och toskanska arkiver: ett annat af 789,311 fr. för ordinarie och 79,992 fr. för extra ordinarie kostnader, hvarmed man uppehåller museer, biblioteker e. som ej höra till universiteterna. De sköna konsterna uppsluka i ordinarie utgifter ett belopp af 1,408,539 fr., och i extraordinarie 49,872 fr. Akademierna i Parma, Modena, Turin, Milano, Florens, Lucca, Neapel, Palermo m. fl. kosta i medeltal 50 å 60 tusen fres hvardera. Dessutom tillkomma andra utgifter för målningsgallerier, museer o. 3. v. Allt detta är blott för personalen; materialens kostnader måste beräknas till ungefär en tredjedel af de öfriga. För de konstverk, som enligt beslut af den provisionela styrelsen i Toscana under åren 1859—60 skola utföras i Florens, uppgår kostnaden till en summa af 41,455 fr. Musikaliska skolan eller konservatoriet i Milano kostar staten 37,786 fr. om året; den i Florens 56,543, den i Neapel 45,996 och den i Palermo 26,640 fr. Materielen medtager i Milano 32,193, i Neapel 78,743 och i Palermo 26,640 fr. Florens har äfven eu dramatisk skola, en ny institution, som årligen kostar 6,200 fr. Om man vidare öfvergår till den lägre undervisningen, finna vi kostnaden för lycger och gymnasier uppgå till 2,588,000 fr.; för tekniska skolor till 748,000 fr., för modellskolor till 752,000 fr., för elementarskolor till 605,682 fr. i ordinarie och 57,146 fr. i extraordinarie utgifter, och för åtskilliga slags andra lägre skolor till 1,561,000 fr. Det stora antalet af universiteter är ett arf från Italien sådant det var innan de sju eller åtta särskilda staterna blefvo förenade till en. De skola troligen, såsom numera ej på långt när i sådan mängd behöfliga, snart upphöra att vara statsinstitutioner, och undervisningen skall säkert vinna derpå. De blifva nemligen sedermera beroende af sina egna fonder eller af den stads eller provins frikostig het, inom hvilken de blifvit grundade, och göra de nytta så bibehållag de, hvarom icke komma de att dö en naturlig död. Den närvarande undervisningsministern lärer äfven hafva för afsigt att inskränka statsuniversiteterna till sju, tre eller tillochmed till ett. Samma mått och steg komma nog äfven att företagas med läro