Göteborgsposten – 14 februari 1862, sida 1

———— ———— — —— Det nuvarande Sebastopol. En resande, som under förra året besökte Sebastopol, gifver i en engelsk tidskrift fosjande beskrifning på den en gång så fruktansvärda ryska flottstationen: Vi kommo från skådeplatsen för Balaklavastormningen och vidare genom byn Kamora ned till Balaklava. Var detta den hamn 1 hvilken alla skeppen lågo? Den är ju knappast annat än en dam! Vi srukosterade bredvid en klippa, med utsigt åt hamnen; on eller två fiskarbåtar foro ötver dess stilla vatten. Vi gingo ned till den lugna byn och ut på den nu öfvergifna kajen. Alla krigets scener foro förbi vår santasi — bullret, oredan, trängseln på denna lilla plats, hvarest nu ej finnes ett tecken till gemenskap med den yttre verlden. Hospitalsbyggnaderna finnas ännu qvar, och i den branta backen derofvanför ligga de tvenne grafvarne öfver barmhertighets-systrarne, hvilka dogo i detta hospital, medan de vårdade de sjuka och sårade soldaterna. Till tacksamt minne af deras tjenster har regementet rest tvenne stenar öfver deras grafvar och inneslutit dem inom staketer. Mången enslig grassten synes dessutom i och omkring Balaklava. Det var en besvärlig klättring upp till systrarnes grafvar och en ännu benvärhligare ul! fästet derofvansor. Men om man ej klättrar åtminstone uppför trefjerdedelar af vägen dit, lår man ej se det vackra hvita marmorkors, som efter hvad man berättade oss blifvit upplördt af miss Florence Nigthingale, till minne af britiska armens kampagn på Krim. Vi kunde blott se det på atständ, ty ehuru vi hunnit upp till en betydlig höjd hade vi dock fått fortsätta vår besvärliga väg ännu en timma för att komma upp till detta kors, Vi återvände på aftonen, följande lägerjernvägen, hvars skenor blifvit borttagna och lagda emellan några småstäder i närheten. Derester galopperade vi öfver slätten och kommo fram till Sebastopol. Mycket var att se både inom och utomkring staden — mera än vi hade tid till. Blott under lediga stunder vandrade vi omkring på de ödelagda gatorna. Hvad våra kanoner sparat hade blifvit förstördt af rys-arne sjeltva antingen genom eld eller krut; och dock bära ruinerna numera intet spår af elden; det ser mera ut som hade, en jordbätning skakat omkull staden. Största delen at de reparerade husen, äfvensom de hvilka undsluppit förstorelsen äro belägna i sydöstra delen at staden. Vi gingo in i trenne bodar och dessa tycktes vara väl försedda med lifvets förnödenheter. Alla lyxartiklar hade kommit srån Odessa. Stadens förnämsta byggnader lågo alla i den för våra kulor mest utsatta delen af staden och äro samtliga förstörda. Prins Menschikoffs vackra palats med dess terrasser och portaler; offentliga biblioteket, hvilket måtte ha varit en vacker byggnad, krönande den kulle på hvilken staden är byggd; kyrkan, af hvilken blott kolonnaden finnes qvar; guvernörens hus; teatern — alla dessa äro blott en ringa del af det antal vackra hus som nn ugga i ruiner. En kyrka vid förnämsta gatan har åter blifvit uppbyggd. Nere vid vattenbrynet och vid inloppet till sodra hamnen ligga högar af rostiga kanonkulor, i alla storlekar, sönderbrutna bomber och en mängd annat gammalt jern. En stor hög af kreatursoch hästben finnes der äfven. Af de ryktbara dockorna finnes ej ett spår qvar; lika litet af Nikolauseller Paultästena. Vi betraktade blott på långt håll Konstantinfästet, men detta tycktes vara orördt.