Göteborgsposten – 7 februari 1862, sida 3

Fran Utlandet. Första hälften af franska regeringens inför lagstiftande kåren tramlagda expose öfver situationen är egnad åt de inre föhållandena och toljaktligen af mindre intresse för de utom stående. Först försäkras, att lugn råder i landet oaktadt lifsmedlens dyrhet och efterverkningarne från kriget i Amerika; derpå soljor ett uppräknande af samtlige regeringsålgarderna under förflutna året, och till sist får man veta, att den franska ångflottans styrka uppgår till 101 fartyg, nemligen 35 limeskepp, 2 pansarfregatter, 21 vanliga fregatter, 7 korvetter och 36 aviso-sartyg. — Den andra hälften at exposen upp:ages at redogörelse for förhållandet till utlandet. Italien gör början, och såsom förnämsta orsaken till Frankrikes erkännande af det nya konungariket anfores den prekära ställning, hvari detta kommit genom Cavours död, af hvilken anledning kejsaren då bestämde sig för att zätskilja den romerska frågan från frågan om Italiens erkännande och oförtöfvadt återupprätta den diplomatiska förbindelsen med den nallenska regeringen, medan de franska trupperna qvarstannade i Rom och hela ockupationsfrågan sålunda hölls oppen. Härpå följa klagomål öfver de onyttiga manilostativnerna i de s. d. neapolitanska provinserna, korklaringen om, att franska armkären i Rom tått befallning om att splittra de band, som samlas på romerska området, samt meddelandet om, att nya underhandlingar inledts med pålven, utan att dock ieda till något resultat. Tonen är sådan, att Italiens vänner derat kunna hemta nytt hopp om snar lösning at den romerka frågan, ehuru det heter på sluwet: Men vi få tyvärr förklara, att våra förslag äfven denna gång icke rönt det mottagande, som uppriktigheten af våra afeigter berattigat oss att vänta. Efter ett tomligen vidlystigt uttalande om syriska frågan och Donaufurstendörena, hvilket icke innehåller någonting särdeles nytt, kommer turen till Schweiz, hvarom kejsaren yttrar, att det skall erkänna franska regeringens välvilliga sinnelag, till den dansk-tyska tvisten, i afseende på hvilken biott omnämnes danska och tyska regeringarnes närmanden för uppskjutandet at exekutionen i Holstein förlidet år samt de pågående underhandlingarne melian Österrike och Preussen å ena sidan samt Danmark å den andra, hvilka underhandlingar franska regeringen hoppas skula leda till godt resultat (?), — och derpå till den nord amerikanska trågan. hvarom det heter, att det vänskapliga sorhållandet till Förenta Staternas regering visserligen icke blifvit rubbadt, men att pligten dock bjuder kejsaren att utöfva och fordra sträng neutralitet. Dernäst följer den mexicanska frågan, hvarom det heter, att regeringen skulle skatta sig lycklig, om den mexican-ka expeditionen kunde föranleda en lycklig omorganisering at landet. Tillståndet i Sydamerika skildras med mörka färger, men det hänvisas med tillfredsrällelse på expeditionerna till Kina och Japan. ExposCen slutar med ett uppräknande och närmare belysande af de olika handelsfördrag, som under förlidet år afslutats med utlandet. Från Turin skrifves, att offentliggörandet inom franska lagstiftande kammaren af de emellan franske utrikesministern Thouve