Göteborgsposten – 6 februari 1862, sida 3

AA E4 SBI VUS 141141525474 skall sannolikt icke inverkas genom dessa bå-. da herrars föreställningar. De skola bli foremål för litet nyfikenhet; men det är också allt. Vi böra i alla hänseenden lyckönska dem till deras välbehållna ankomst; men nu, då deras nöd är öfver, hafva vi endast ringa sympati for dem. Från Mexico skrifves till den officiela franska , Moniteuren, under den 31 Dec., och försäkras att lugnet börjar återvända i sinnena; att tanken på en förlikning numera icke brännmärkes och tillbakavisas som landsförräderi, och att ett paru börjar bilda sig, hvilket ar böjdt för att befria sig från en regering, som bragt så mycken olycka öfver landet. De bildade klassernaonskaicke kriget, och den förståndigare delen af befolkningen önskar enhet under en oberoende och konstitutionel monarki. Det officiela bladets korrespondent tillägger, betecknande nog, att en främmande furste otvifvelaktigt skulle törena och vinna allas sympatier, och han frånskiljer i förväg hvarje kandidat ur de suveräners tamiljer, som aro delaktiga i expeditionen, med den förklaring att om de allierade framkomme med ett påstående som kunde ingifva någon tanke på eröfring hos den ena eller andra af de intervenerande makterna, skulle de endast såra den nationala egenkärleken. — Det kan, tilltölje af detta uttalande, ej gerna vara längre tvifvel underkastadt, att det är mycket allvarsamt fråga om en europeisk furstes kandidatur. Från Italien når oss åter en nedslående underrättelse om ministeren Ricasolis ringa popularitet inom landet, hvilket är så mycket besynnerligare som Ricasoli onekligen är god statsman och eger en orubblig jernvilja, ehuru omständigheterna hitulls förhindrat honom från att i den romerska frågan motsvara såväl nationens som sina egna önskningar. Det nya beviset på Ricasohs impopularitet skall utgöras af ett inom Toscana förrättadt val till deputerad, genom hvilket hr Montanelli blifvit vald, fastän han var den ende medlemmen af toscanska församligen år 1859, som talade och röstade mot storhertigdömets anslutning till Piemont; och detta oaktadt — eller kanske just derfore — det lifliga understöd ministeren skänkte sin officiela kandidat. I Romagnan har under lika förhållanden ål ven ett deputeradeval egt rum. — Grefve Vimmercati, bekant sedan Cavours tid såsom en god underhandlare mellan franska och italienska hofven, reser i enskilda ärenden mellan Napoleon och Victor Emanuel. Den senares otålighet började nemligen bli så stor, att Napoleon måste genom enskildt handbref ånyo på det ifrigaste uppmana till fredlig hållning. I Torre del Greco uppbygga innevånarne redan åter sina hus, oaktadt Vesuvii ihållande adkregn. Franska regeringen, som brukar kunna genomdrifva sin vilja öfverallt, misslyckas i detta afseende deremot oftast i Rom. Hon gjorde för någon tid sedan, såsom förut nämnts, allvarliga föreställningar mot ett påfvens beslut att inkalla en församling af alla biskopar ur äden romersk-katolska kyrkan, emedan ett sådant möte skulle kunna föranleda till extrema åtgärder. Men påfliga regeringen har ej bättre tillmötesgått denna uttalade onskan, än att redan d. 18 jan, inbjudningen till biskoparne utfärdades. Ryktena om bourbonernes nya röfvareplaner stadga sig. Vid betraktande häraf kan man ej annat ån instämma med Times-, då bladet yttrar sig om den offentliggjorda korrespondensen i romerska frågan mellan Lavalette och Thouvenel. Hvarpå väntar Frankrike? Kanske på ett ännu tydligare bevis af, huru alldeles utan inflytande det är i påfvens råd? Eller kanske på någon öppen handling af sammansvärjningen mot den italienska nationen? Eller dröjer det, derföre att det hemma ej har något användande för sina inkomster, eller derföre att verlden ännu ej fullkomligt vet hvad som är den makts vasen och politik, som det beskyddar? Eller vill det — hvilket uppenbarligen är påtvens och hans rådgifvares mening — att Europa skall komma till den slutsatsen, att Frankrike icke vågar, fastän man försmått dess rådslag, tillbakavisat dess bemedling oeh korsat dess politiska planer, lemna den lille italienske furste, som så illa regerar öfver S:t Petri arfvedel, ensam med sina undersåter? Offentliggörandet af denna korrespondens gifver oss skäl, att hoppas det bästar I Ryssland pågår en allvarlig rörelse inom adeln, som genom böndernas emancipation beröfvats en del af sina privilegier och derföre nu söker ersättning i ett direktare deltagande uti regeringens handlingar. I provinsen Tula har adelsförsamlingen begärt inrättandet af ett slags lagstiftande komitG,