Göteborgsposten – 6 februari 1862, sida 2

skilliga af de vigtigaste frågor, hvilka vid nästa riksdag skola komma till afgörande. Norrköpings skarpskytteförening har den 30 Januari företagit foljande ,val: fabrikören A. J. Thunström och grosshandl. C. D. Philipson till adjutanter ät chesen; pappersmästaren Johnsson och bokhållaren Oscar Hertzman till fanförare, samt till ledamöter i hedersnämnden, som har att slita s. k. honnörsoch andra inom föreningen uppkommande tvister: öfverbefalhafvaren (sjeltskrifven), mag. C. G. Starbäck, civilingeniören J. G. Olson, grosshandl. A. E. Svartling, sabrikören J. J. Ros, bokhandl. M. W. Wallberg, grosshandl. L. M. Svartling, handl. J. Thorn, handl. J. F. Westerlund och hr A. E. Sondn. I Sigtuna hölls den 25 sistl. Jan. ett sammanträde för att åstadkomma ett bolag för inköp af en ångbåt, som skall göra regullera turer mellan Stockholm och Sigtuna. Sammanträdet var besökt af ganska få personer. Aktieteckningen, som skett på föranstaltande af apotekaren Kalmberg, lär gått trögt, hvadan törslaget troligen kommer att forsalla. Kalmarsund. I Barometern för den 1 d:s läses: En flera dagars ihållande mild väderlek har alldeles medtagit vårt nätta slädföre och försvagat isarne, men öländningarne köra ändock hvarje dag med tunga lass från fasta landet till Öland. Ilelsingborgs friv. Brandkår visade sig den 2 d:s vid sitt årssammanträde i ny och komplett unitorm. Det var angenämt, säger Öresunds-Posten, och tillfredsställande för samhället att på eftermiddagen blifva öfverraskadt af kårens stätliga tåg genom etaden med fanor och musik. Den hållning och enighet, som omisskänneligt uppenbarar sig inom denna kår, kan ej annat än vara glädjande och i sin mån bidraga till en god samhällsanda. Karlskrona stad bade år 1861 ett antal handlande och fabriksidkare af 107 stycken. Stadeus handelsflotta utgjordes at 1 skepp, 2 briggar, 4 skonertar, 2 slupar, 4 jakter samt ett ångfartyg, om tillsammans 621 !(7 läster. Stadens export har utgjorts af: 3,194 tolfter bräder och plankor, 4,463 tolfter läkten, 423 tolfter bjelkar och sparrar, 53,930 st. bundt-tunnor, 814 t:r tjära, 137 t:r beck, 1,800 ctr oarbetade kreatursben, 3,856 kub.-f. potatis och 9,056 kubikfot spaumål. — Tulluppbörden uppgick till 128,110 rdr 53 öre. Yankee-marketentarne eller, som de i nordstaterna benämnas, sutlers äro ett stort törderf för den nordamerikanska armen. Hvarje regemente har en sådan, hvilken vanligen är i komplott med öfversten; han håller ett magasin, i hvilket säljes pastejer, tårtor, ostron, sardiner, spritvaror, och för öfrigt allt möjligt som kan fresta soldatens appetit eller fåfänga. Kring detta magasin går manskapet vanligen och slår dank, då det ej har tjenstgöring; ej nog med att de narras slösa bort sin aflöning på odugliga saker; de så godt som tvingas dertill, ty man vet mycket väl att den som ej står väl med sutlern ej heller har utsigt att stå väl hos officerarne. Då soldaterna ej ha pengar, är det tydligt att de ej kunna köpa något der priserna äro billiga, och hvarest de skulle kunna anskaffa de artiklar som de behöfva; de måste derföre vända sig till marketentaren, och då sedermera den länge uppskjutna utbetalningen af lönerna infaller, har denne förmånsrätt på större delen af deras lön. För att underlätta deras skuldsättning och undgå besväret med en mängd räkningar, få soldaterna af sutlern ett antal tryckta biljetter hvilka gå som penningar och lemnas i magasinet, när något köpas. Dessa biljetter måste soldaterna sedan lösa tillbaka med penningar, då de få sin aflöning. Om en sutler sköter sig rigtigt, anses han kunna förtjena 100,000 rdr om året. Tjensten är mycket eftersökt och besättes ofta af folk som anse sig stå högt i samhället. Det sysslolösa lifvet i lägren utvecklar detta system till ett verkligt ondt, och amerikanarnes smak för allt slags slisk, såsom pepparkakor, marenger och karameller, hvilket i Europa tillochmed gossar snart ledsna vid, är förökad af overksamhet och andras exempel; soldaterna få motvilja för sin enkla men förträffliga mat, deras helsa lider och de bli odugliga för ett fälttågs försakelser och mödor. Manskapet skulle behöfva strutsmagar för att ej lida af den mängd skadlig mat de törtära. — ———