Göteborgsposten – 6 februari 1862, sida 2

A Ff3d4Z3 — ——— hafva dödat henne i ain kärlek, sädan hon stod framför honom, hellre än att fördraga det hon skulle möta. Andra Kapitlet. Lady Isabels vagn rullade vidare, och förde henne till mrs Lenisons boning. Mrs Lenison var nära 80 år gammal och mycket sträng i tal och sätt; eller, såsom mr Vane ututtryckte sig, sur. Då Isabel inträdde, såg hon ut som sjelfva Otåligheten, der hon satt med negligsen skjuten på sned och plockade på sin svarta sidenklädning, ty mrs Vane hade låtit henne vänta på sin middag, och Isabel hade hindrat benne från att dricka sitt thö: och sådant behagar ej de gamla, med deras helsa eller lynne. — Jag fruktar för att jag kommer väl sent, sade lady Isabel, i det hon närmade sig mrs Lenison, men en främmande herre har spisat middag med min far i dag, så att vi kommit att sitta längre vid bordet än vanligt. — Ni är 25 minuter efter er tid, skrek den gamla frun skarpt, och jag behöfver mitt the. Emma, befall att det kommer in. Mrs Vane ätlydde tillsägelsen och ringde. Hon var en liten qvinna af tjugosex års ålder med ett mycket hvardagligt ansigte men elegant sätt; hon var dyrbart klädd och fåfäng ända ut i fingerspetsarne. Hennes aflidna mor hade varit mrs Lenisons dotter, och hennes man, Raymond Vane, var presumptiv arftagare till grefskapet Mount Severn. — Vill ni icke taga af er kappan, barn? frågade mrs