Göteborgsposten – 5 februari 1862, sida 1

grupper af alar och björkar. Altenelfven slingrar sig med ett spegelklart vatten genom ängarne, vattnande strandens blommor, den eldfärgade stenbräckan och den ståtliga Karlspiran; hjordar at får och kor sticka hufvudena fram ur buskarna för att sörpla af dess friska bölja. Ute på elfven upptäcker du kanske en af dessa vanliga långa elfbåtar, rodd af en lappgubbe ... Hela intrycket är i ej vanlig grad romantiskt och det hör till Finnmarkens både sällsyntaste och mest behagliga. Den norska Finnmarken har utom sina mer och mindre privilegierade handelsplatser äfven sina städer, det har Vardöhus aldra ytterst mot Ryssland, det har Hammerfest, det har Tromsö, det har Borö (den sistnämnda jemförelsevis mycket sydligt). Af alla dessa ar Promsö den intressantaste. Den är icke otvervägande genom antalet af invånare, men den ligger vackrast, har den mest blomstrande handeln, det friskaste lifvet, slutligen äfven den minst lappiska eller finnmarkiska sällskapstonen. Staden ligger på östra sidan af Tromson vid ett smalt sund, som skiljer ön från fastlandet. Redan från sjösidan tager den sig ganska bra ut. Hamnen omgilves af Åpynteligt målade sjöbodar och en mängd atspringande bryggor och landningsställen, den är för det mesta uppfylld af alla möjliga nationers fartyg, framför allt dock norska, danska, ryska (s. k. ludjor), hamburgska, bremiska; en mångd båtar äro i oupphörlig rörelse mellan skeppen och land. Staden i det inre är ytterst regelmessigt byggd med parrallela gator kors och tvärs, med vackra målade tråhus, der man i fönsterna till och med upptäcker tropiska blommor i prydliga porcellänskrukor! Man skulle nästan tro sig vara i en vida sydligare belägen, fullt europeisk stad, såframt man ej i det lifliga menniskohvimlet på gatorna här och der upptäckte en — lappfigur vid sidan af stadens lejon och lejoninnor, eller en pelsbeklädd skäggig ryss, trädande ut ur en af de många butikerna, eller en nordländning från Lofoden, med sin bundt torrfisk dinglande på ryggen. Tromsö har en realskola, en sparbank, ett läsesallskap, en musikförening, en — teater, jag tror nästan ett Tivoli. För öfrigt står dess gästfrihet i det aldra bästa rykte och midt i denna skäligen osällskapliga natur mötes främlingen här af en sällskaplighet inom hus, som ensamt ersätter den långa resan, man företagit dit. Sjelfva Tromsön är en liten vacker fläck, bildande en afrundad höjd utan egentliga berg. Den är beklädd med björkskog, genomskuren af alleer och små stigar i alla riktningar; här gga Tromsögrossörernas små nätta villor, gomda mellan trädgrupperna, och när sommaren en gång emellanåt är så varm, som 16 grader, o, då leker man här Arkadien under 70 graders latitud och 40 mil högre mot norr än sjelfva Torneå!