Brefväskan. Berättelse af Charles Dickens. Han bad mig derefter, att jag skulle sända Ruth ett stycke band, som ban fått af henne i gåfva eller fråntagit benne under ett älskogsrus, jag fann bandet, omsorgsfullt insvept i djurskinn, liggande vid hang bröst, men ack! en mörk blodfläck vanprydde detta ljusblå siden. Pilen hade nästan genomborrat detta anspråkslösa kärleksbevis. Shem bad mig vidare om utt, då jag passerade Round Pond-stationen mellan Fort Bridge och Red Creech, förtalja hans gamle far, Amos Grindrod, att han, Shem, dödt som en man. — Jag är rädd, att den gamle skall taga sig det nära, mumlade Shem, hvars ögon började skymmas; men det skall glädja honom att höra, det mitt hår icke blifvit mig beröfvadt. Säg bonom, att jag fallit för den eländig Böffels, Shoshonierens, hand. Det var han sjelf, som sköt pilen genom mig, just när jag lade an på bonom med min karabin. Den skurken! Jag har gifvit honom mängen tår att dricka, då han kom) Forts. fr. N:o 22—25.