Göteborgsposten – 31 januari 1862, sida 1

Göteborg d. 31 Januari 1862. Operan. Bellinis Norma gats sistlidne Onsdag tior tredje gången sfor en särdeles talrik publik, som tycktes följa representationen med lifligv intresse. Som vanligt var dei sfru leck Weichselbaum som förlänade det hela en konstnärlig prägel och skulle uttorandet at denna opera, utan en sådan representant för hufvudpartiet, härstådes icke varit möjligt. Um också det srundom är rätt märkbart att den ungdomliga triskheten saknas, så erbjuder tru Beck-Weichselbaums uppträdande dock å andra sidan så mycket verkligt godt, att åhorarne med stor belåtenhet följa Hennes prestauoner, och, som det afven nu var tallet, genom bilalleyttringar ädagalägga sit erkannande. Hvad mill Willman vidkommer, betvifla vi ingalunda att bon ej gor allt hvad 1 honnes formaga står för att fylla sin plats som Adalgisa, och vi egna hennes bemödanden säsom sig bor, värt erkännande, utan att dock dermed vilja säga, att hennes ätergifvande af rollen egde något egentligt konstvärde. Utförandet al så svära partier som Adalgisas eller Julias i ,, Romeo och Juha, fordra helt andra egenskaper hos en sångerska än de hvaraf ull Willman är i besittning. Det erfordras en i alla afseenden fulländad konstnärinna för att ingjuta lif i dessa vekliga musikstycken med deras stereotypa former, deras andlösa kandenser och otallga fermater. Vi kunna ej göra anspråk på att m:ll Willman som ang nyborjerska skall kunna tillfredsställa dessa sordringar eller på ett värdigt sätt stå vid sidan at fru B.-W., men tro dock, att domma at de prof hon hivtills ådagalaggt, det hon ännu ej är vuxen större dramatiska paruer, och derföre ejheller borde i sådana användas. Severs parti gafs denna gång af den nye tenoren hr Trausil, hvars uppträdande så itrigt varit elterlangtadt. Han tycktes göra