Göteborgsposten – 28 januari 1862, sida 1

sin höjd förminskas genom den öfriga handelns förminskning, sä är det klart, ati det är ofördelaktigt att begagna mellanhandel säväl tör sin utsom insorsel, emedan vi, genom att sälja våra produkter der de förbrukas och inköpa våra förnödenheter der de trambringa-, spara det kommissions-arvode, som mellanhandlaren beräknar sig af såväl det ena som det andra. Denna sanning har också efter kriget, då varutrafiken till och trån Hamburg en tid var alldeles spärrad och för öfrigt besvärad genom att nödgas gå ölver Libeck, börjat bli klar för många af våra handlande, och den direkta förbindelsen med England, vår vigtigaste afnämare på samma gång det har mycket att sälja åt oss och icke ringa bruk för våra fraktfarare, är i stadigt tilltagande såväl från (jutska) halfon som från Kopenhamn. Hvad som saknades före kriget, god kommunikation tvärsöfver halfön, har redan för Sönderjyllands del afhulpits genom den sydslesvigska jernvägen; i det nordliga Jylland skall tvärbanan srån Ärhus till Struer om ett par år vara färdig. Deremot saknar vestkusten ännu beständigt goda hamnar; det medelmåttiga inloppet till Tonning är det enda, som synnerligt begagnas. Bletve nu förbindelsen med Hamburg afbruten; så skulle anläggandet af en nordligare hamn på vestkusten på det enda ställe, der förhållandena äro gynsamma for en sådan (Listerdyb-Romö-Ballum), derigenom endast påskyndas, och jumera vår utrrkeshandel derigenom tvingades att vara omedelbar (direkt), desto fördelaktigare skulle den äfven blifva för oss. Här torde vara lämplig plats för en anmärkmng. Ätven i Sverige har fördelen af Hamburgs mellanhandel ej ringa öfverskattats, och till ovedersäglig skada for vår egen handel samt isynnerhet vår skeppsfarts utveckling. För elt land, så rikt begåtvadt med goda kusthamnar som Sverige, med så ofantnga hjelpkällor för skeppsbyggeri i stor skala och med en så sjövan samt härdad kustbefolkning, är det minst sagdt en oförlätlig negligens, att låta främmande länders fartyg handhatva våra srakter i så stor skala som det nu är fallet. Och hvaraf kommer sig detta till stor del om icke al några tyska kuststäders monopolisering af Nordens handel? Exporterade och importerade vi direkte på England, som äfven är vår förnämsta alnämare och varugitvare, skulle onekligen liksom i Danmark, vär egen skeppsfart utveckla -ig i större grad och våra egna köpmän 1 sma fickor stoppa det rika kommisslonsarvode, hvaraf hamburgarne ) nu göra sig till millionårer. Utvecklingen af våra egna sadriker skulle ätven maktigt befordras genom minskandet af förbindelsen med Tyskland, hvars kram i nuvarande stund alldeles för mycket tynger på vår handelsvåg. — Dessutom, genom en närmare anslutning mellan de skandinaviska rikena och en hvartdera landet på samma gång ulllörsäkrad sjelfständighet skulle tullgränserna mellan dem kanske snart nog upphäfvas, så att Danmark med glädje skulle omfatta tillfället att begagna vår vestkusts hamnar till sina nederlagsplatser i stället för att det nu på omvägar begagnar Hamburg. — Det kan naturligtvis här icke vara vår mening, att förfäkta en ensidig tvångsisolering från Tyskland; ty det år handelus lifsfråga, att söka nedrifva alla skrankor som hejda densamma och i en jemn flod utbreda sig öfver alla länder; — men hvad vi förfäkta är: den svenska handelns och skeppsfartens sjelsständiggörande och mo) Då vi här tala om Hamburg, gifva vi detta en kollektiv bemärkelse och inbegripa derunder Tysklanus alla större handelsstäder på nordkusten.