Göteborgsposten – 27 januari 1862, sida 2

nad hofsamhet, rena afsigter och kärlek till unionen finnas hos svenska folkets majoritet. Vi föreställa oss tvärtom, att de båda ländernas representationer, skulle vara de fosterländska män, som ville egna någon tid åt denna saks utredande, tack skyldiga. Någon Åpolitisk våda kan ej ligga i en sådan frivillig sammankomst, alldenstund det ju står i representationernas fria skön, att förkasta de såsom öfverläggningarnes resultat framställda motioner, eller hvad vi vilja kalla dem. Dock, vi anse oss ej behötva längre orda i denna sak hvilken talar ganska tillräckligt för sig sjelf. Vi ha endast velat visa, huru långt man kan låta leda sig af partisinne, då man tillochmed kan af alia krafter arbeta emot äfven de moderataste utjemnniagsförslag. Dess bättre, tyckes Allehanda stå så godt som ensamt i denna sin antinorska ensidighet. Norska tidningen Aftenbladet yttrar sig om ofta nämnde förslag: Da Udgangspunkterne og Maalet for dette sidste (revisionsfrågan) er saa aldeles ulige i hvert af Rigerne, kan det dog vanskelig indsees, hvorledes det foreslaaede Möde skulde kunne löse Stridsemnet, hvis Udjevning krever Forudsetninger, som neppe endnu er tilstede. — Det värda bladet har synbarligen icke närmare öfvertänkt förslaget, alldenstund det så kan yttra sig. Det är ej fråga om att nämnda sammanträde mellan de moderata (hvilka onekligen i närvarande stund utgära de enda anknytningslänkarne mellan båda brödraländerna) skall lösa stridsfrägan; men att förbereda en lösning bör ingalunda vara svårt, alldenstund ett dylikt möte ovilkorligen skall, om ej annat, komma att bli i någon mån upplysande för de båda ländernas representationer, och vi äro öfrertygade om att för dessa skola upplysningar i förevarande fall i flera afseenden vara af den största nytta och isynnerhet utjemna en till stor del af missförstånd uppkommen tvist. Eldsvådan i Upsala. Härom skrifves i Upsala-Posten för den 22 dennes: En häfvig eldsvåda ödelade i går afton smeden Sandbergs i hörnet vid S:t Pehrsoch Stadsdikesgatorna belägna gård, hvilken nedbrann, endast att väggarne af den inne på gården befintliga smedjan af sten samt bortom den liggande uthus stodo qvar. Elden varskoddes kl. !3 till 5 genom en tjock, qväfvande rök, som i mörker inhöljde S:t Pehrsgatan, utefter hvilken vinden, som var ostnordostlig dret den, och innan ännu en tjuge personer hunnit samlas till brandstället stod elden på flere ställen ut genom taket å den åt Stadsdikesgatan liggande delen af byggnaden. Först en tjuge minuter derefter hade tornväktaren varsnat elden och börjat klämta, så att innan sprutor och eldsläckningsmateriel hunnit komma i gång stod byggnaden i ljus låga. De närgränsande husen, synnerligt det midt öfver gatan belägna snickareenkan Lindberg tillhöriga, voro i största fara atw blifva ett rof för lågorna, och det nämnda huset var också flere gånger antandt, men genom användning af brandsegel och genom det oförtrutna släckningsarbetet i allmänhet räddades detsamma, likasom kronofogden Fioderi och skräddaren Erikssons. Omkring kl. 7 var man redan så mycket berre öfver elden, att man kunde hoppas, det vidare ödeläggel-e skulle uteblifva. Släckningsarbetet måste dock hela natten fortgå å de brinnande och rykande ruinerna å Sandbergska gården. Huru eldsvädan uppkommit är ej ännu med någon vissbet bekant, då detta skrifves. Syskonen Neruda gifva med enthusiastiskt bifall konserter i Upsala. Den 20 d:s voro de at filharmoniska sällskapet inbjudna till en dejouner å stadshotellet, hvilken räckte till kl. 1,9 på aftonen. Upsala-Posten berättar derom: UIll-tällningen kan med allt skäl rubriceras som en estetisk fest af första ordningen : de firade gästerna visade neml. sina värdar den artigheten, att utföra flera förtjusande kompositioner, hvarjemte sånger utfördes af de närvarande studenterna. Sällskapets liksom den härvarande musikaliska allmänhetens hyllning hembars konstnärssyskoaon at direktor Josephson i ett utmärkt lyckadt tal samt af studenten Rydena i särdeles vackra versar, af begge på tyska språket. Skeppsfarten mellan Sverige och Stettin. Under förlidet år besöktes Stettins hamn af 37 svenska och 90 norska fartyg. Om stullentexamens afskaskande skrifves följande från Stockholm till WermlandsPosten: Akademikansleren har föreslagit, att