Göteborgsposten – 27 januari 1862, sida 1

nen nära Edisto Island, emellan Port Royal och Charleston, har besatts af en afdelning nordtrupper. Det tyckes derföre som om unionsregeringen framhärdar i sin politik att operera på en mängd enstaka punkter å kusten. I brist af stora framgångar i Virginien är kanske detta det enda som kan goras. Med en half million man på krigsfot och inga penningar i skattkammaren, med ett folk som ropar på krig. men dock år motvilligt att betala skauer eller ens underteckna på regeringslån, är det utan tvifvel nödvändigt för förvaltningen att åtminstone halva skenet af framgång. Om hon icke kan vinna en stor seger, måste hon dock vinna små och kan kalla dem stora. Men i krigshistorien finnes det troligen intet exempel på att något godt vunnits genom besätlandet af landtungor och hamnar å en fiendes kust, utom då de begagnas såsom utgångspunkter för stora operationer in i landet. Sålunda är det klart att Hatteras intagande under nuvarande krig varit utan verkan på sakernas gång; fort Pickens bibehållande förtärar hvarken Alabama eller Florida, och Beausorts intagande, eller tillochmed sörstörandet af hvad som återstår at Charleston, kan icke inverka skadligt på bomullsstaterna utom några mil från kusten. Men i Norden tramkalla dessa små framgångar en oändlig ulltredsställelse. Ettersom Unionens skattkammare skall under innevarande januari månad slösa med olösbara lötten att betala så hastigt som goda tryckmaskiner kunna frambringa dem, skall det bli nödvändigt att göra någonting för återställandet af det goda lynnet och för det förtröstansfulla folket hälla spegeln af ett undertryckt uppror. Det är dertöre troligt att något försok skall, såsom ett politiskt konstgrepp, goras mot en af kuststäderna. Vi känna icke, hvilken framgång ett sådant företag kan ha att vänta sig, ty Sydstaternas styrka i dessa trakter är en tullkomlig hemlighet. En sak blir dock allt tydligare, ju mera frågan betraktas och det är, att allt i detta krig beror at Sydstaternas sasthet. Tänka de verkligen fäkta ut kampen till slut, eller skola de anse det ligga deras iutresse att åter förena sig med Norden, och återupprätta Unionen på de gynsamma vilkor, Norden kan vilja gifva den? Allt utvisar att det förra är Soderns sanna vilja, och att tretio års tvister, soljda af ett års öppna sientligheter af detta sluga och hämndgiriga tolk gjort oblidkeliga fiender till Yankees. Om deria är fallet, då skola alla nederlagen på kusten föraktas, och Sydtrupperna mäste då underkufvas af armåer, som skola marschera fram genom deras land och oröfra det mil sör mil. Så tänker mr Jefferson Davis, ty enl. Timeenskilde korrespondent i Amerika, hvilken är i detta fall fullt trovärdig, sammandragas sydtrupperna till ofantliga massor i Virgimen, under det andra delar af Sydstaternas territorium jemförelsevis försummas. Sedan kriget i Kentucky och Missouri blifvit afbrutet, skola Sydstaterna föra hvarje regemente de kunna hopsamla till Manassas, för att kunna med framgång försvara sina positioner vid Poromac. Här måste synbarligen den stora striden utkämpas en dag, och det är troligt, att tillfölje af tryckningen på general MUlellan ett framryckande måste göras i vinter, om det blir vackert väder. Det är ännu gagnlöst att spekulera öfver det möjliga resultatet af denna kampanj. Sydtrupperna äro underlägsna i en vigtig sak, nemligen vapen, ty fastän de gjort sitt bästa sör att sjeltve åt sig tillverka gevär, kan dock det producerade aatalet endast vara ringa mot det som Nordtrupperna erhållit utifrån. Å andra sidan sägas de hafva tillräckligt starkt artilleri, för att försvara sina poENE EEE —