Göteborgsposten – 27 januari 1862, sida 1

vid domen och kupolen, skulle i betalning ba en måltid mat och 24 paoli, då deremot de öfrigas lön var mindre än en tredjedel af denna summa. Det var belt visst ett förtvifladt dagsverke; men jag var en förtviflal menniska. Jag kunde ju i alla fall icke mera än dö, och jag kunde lika gerna dö efter en god måltid som af svält. Jag begaf mig genast till förvaltningsrådet, blef inskrifven på dess lista och förpligtade mig att infinna mig precist kl. 11 följande förmiddag. Om aftonen åt jag i en gatubutik och för ett par bajocci fick jag lof att ligga på litet halm å en vind ofvanfor ett stall bakom Via de Arco. Kl. 11 påskdagens förmidlag, d. 16 april, befann jag mig bland en hop fattiga karlar, af hvilka de flesta säkerligen voro lika olyckliga som jag och som väntade vid dörren till administratoros kontor. Piazzan utanför katedralkyrkan liknade en rörlig mosaik af lif och färger. Solen sken, springvattnen spelade, flaggorna svajade öfver San Angelo. Det var en stätlig anblick; men jag njöt endast ett par minuter utaf den. Då klockan slog fullt, öppnades dörren och vi strömmade in i en sal hvarest tvenne långa bord voro dukade åt oss. Ett par skildtvakter stodo vid dörren; en betjent ordnade oss stående kring borden och en prest läste bordsböner. Då han började läsa, greps jag af en un