Göteborgsposten – 27 januari 1862, sida 1

på gatorna, såsom jag gjort dagen förut. Er gång bad jag om en allmosa, men fick afslag Jag följde instiaktmessigt strömmen af vagnai och futgängare och befann mig snart midt i det folkstim, som under påskveckan alltid böljar fram och tillbaka omkring Peterskyrkan. Matt och trött gick jag in i vestibulen till sakristian och satte mig ned bakom en dörr. Tvenne herrar stodo och läste ett tryckt papper, som var uppklistradt på en pelare nära intill. — Du gode Gud! sade den ene till den andre, att någon menniska kan vilja våga sin hals för ett par paoh! — Ja, och det till fastän man vet att af åttatio arbetare slå sex eller åtta ibjäl sig hvar gång, tillade bans ledsagare. — Det är rysligt, det är i medeltal tic procent. — Ja, det är en förtviflad gerning. — Men en vacker syn, sade den förste fi losofiskt, och dermed gingo de bort. Jag sprang upp och läste med dimhöljd blick plakatet. Det hade till öfverskrift: Peterskyrkans illumination, och tillkännagaf, att eftersom det bebofdes ättatio arbetare, för att tända ljusen på domen och kupolen, och trehundra till cornichen, pelarne, kolonnaden o. s. v., var förvalt. ningsrädet bemyndigadt o. 8. v. Till sist meddelade det, att hvarje arbetare, som begagnader