Göteborgsposten – 25 januari 1862, sida 1

haken, högg dermed på tre eller fyra ställen bor kalken, klättrade upp, öppnade fönstret och stir. rade begärligt ut genom detsamma. Framför mig på ej mer än 35 eller 40 fots afständ, reste sif den ojemna klippa, i lä för hvilken vakthuse låg; vid mina fötter fanns en liten köksträdgård som var skiljd från klippans fot genom en upp kastad graf, hvilken tycktes sträcka sig genon hälvägen; till höger och venster låg, såvidt ja; kunde skönja, den klippstig, på hvilken vi und flytt. Mitt beslut var genast sattadt. Att stan na qvar var säker fångenskap; att på vinst oc förlust våga flygten skulle icke förvärra min sak Jag lyssnade åter, och allt var äfven nu lugnt Jag kröp genom den trånga fönsteröppningen föll så sakta jag kunde ned på den fuktiga mar ken, kröp upp emot muren och frågade mig sjel hvad jag nu skulle göra. Att klättra uppfö klippan, skulle vara att erbjuda mig som skott tafla för den förste soldat, som finge se mig; at våga mig genom hålvägen, skulle kanske vara at komma ansigte mot ansigte med Gasparo och den som gripit honom. Det började dessutom skym ma, och i nattens hägn kunde jag kanske komm undan, endast jag vore i stånd att dölja mig til dess. Men hvar skulle jag finna ett sådant göm ställe? Gud vare lof för den tanken! Der va ju grafven. Endast två fönster vette utåt trädgårde