Göteborgsposten – 24 januari 1862, sida 1

skjutas tvenne kanonskott och alarmflagga hissas på alla bastioner. Det skall telegraferas till hamnvaktarne och polisen i de tio granndistrikten. Ett pris skall sättas på ditt hufvud. Pla. kater skola slås upp på Toulons portar och skickas till alla städer i riket. Det skall vara til. låtet, att skjuta på dig, om du icke kan fångas lefvande. Då fängelseinspektoren med ohyggligt välbehag uppläst detta, tog han igen sin cigarr, stack boken tillbaka i fickan och gick sin väg. Allt var nu förbi — den tviflande förundran, den drömmande slöheten, det bortdoende hoppet från de tre föregående dagarne. Jag var en förbrytare och (slafveri i slafveriet) fastsmidd vid en kamrat i brottet. Jag såg upp och fann hans ögon riktade på mig. Det var en man aj omkring fyratio års ålder, smutsig, med buskiga ögonbryn och tvära anletsdrag, icke särdeles längre än jag, men af ovanligt stark kroppsbyggnad. — Nå, sade han, du är på lifstid? Det är jag med. — Hvaraf vet du, att jag är dömd för lifstid? frågade jag i matt ton. — På detta, sade han och vidrörde grof min mössa med afvigsidan på sin hand. Grönt är för lifstid. Rödt är för ett visst antal år Hvad är du dömd för?