Göteborgsposten – 24 januari 1862, sida 1

emm— — — — att moralen våldföres af nationer eller af individer, så hämnar den sig dock alltid sjelf; och man kan med skäl fråga om ej den forna unionens stater råkat i de nuvarande svårigheterna emedan ena delen af dem egt slatvar och den andra gifvit sitt tysta bifall dertill. För ringa att hämnas ha ej negrerna upprest sig mot sina herrar; men de senare gånstället nu med ett lugn, som är hemskt att betrakta, sjelfva sin ruin till mötes. Lemnande 5u land Öppet för invasion, sina åkrar för forodelse och kanhända sina hem för mordbrand hatva de börjat ett förfärligt borgerligt krig. Om den sak de förtäkta, d. v. s. slafveriet, annu för en tid kommer att triumsera, skall dock deras rum blott bli fördröjd; de äro oåterkalleligt dömda af sina egna handlingar. Plantorerna behöfva ett ofantligt territorium för bomullsodlingen. De anstränga till det yttersta jordens bördighet, alldeles på samma sätt som de öfveranstränga negrerna i deras ungdom. Då jorden blir uttömd, öfvergifva de den och flytta odlingen och slatlagren längre bort, ulls hela territoriet ej mera kan producera något. Det är af denna orsak, som så många plantageegare i Virginien, Maryland och Kentucky upphört att odla sin jord och i stället egnat sig åt uppfödande af slatvar för söderns marknader. De plantageegare deremot, hvilka ej velat öfvergifva bomullsodlingen, mäste taga i besittning nejder som hittills ej varit använda dertill. Atwantviska kusterna voro först tillräckliga för dem; derester gingo de ofver Apalacnerna, inkopte Louisiaua och Florida och togo äfven den herrliga Mississippidalen. De satte hela unionens styrka i verksamhet för att erofra Texas och skilja från Mexico ett ofantligt territorium som de hoppades kunna ullegna sig. De anföllo Cuba, ehuru Cuba tillhör slafegare uksom de Sjellva, och sände pirater ull Honduras och Mkaragua. Och medan de sålunda vunno insteg 1 sodern och vestern, sökte de ätven att bli herrar norrut. De fingo tillåtelse af kongressen aw taga Kansas och Nebraska i besittning, men vunno lyckligtvis intet dermed. De blefvo i sjelfva verket herrar ofver hela norra delen at republiken derigenom att olafvarne förklarades vara en lika okränkbar enskild egendom 1 de tria som i slafstaterna. Nu äro förhållandena förändrade. Ehuru utlemnandet af flyktvade slafvar ej blitvit ofticielt afskaffadt, så har dock slafkonfederationen numera gränser, hvilka äro idagt trångare ån förut. Huru oviss krigets utgäng också är, kan man dock ej betvifla, att de stater som bebos af en stor majoritet al tria män, såsom Maryland, Deiaware, Colombia, vestra Virgimen samt en stor del at Missouri och Kentucky, skola förbli i nordstaternas våld. Detta territorium, större än Frankrike, är forloradt för slafveriet. Plantagevgarne, som sålunda drifvas tillbaka inom trängare granser, kunna ej längre utbyta den Jord, hvars produktionstörmåga blifvit uttömd, emot en som ännu ej är utsugen, och bomulisodlingen skall, i hkhet med produktionen at allt annat, bli förenad med allt större och större omkostnader. Visserligen visa kreolerna inom den nya konfederationen, hvilka äro utmärkta såväl genom anglosaxisk ihärdighet som genom sydländningarnes eld, att de kunna göra stora stora ansträngningar for art nå sitt ändamål; men ehuru deras djorthet och ihärdighet äro tillräckliga tor att motvåga nordens makt, skola de dock sorgäfves arbeta emot de ekonomiska och moraliska lagar, hvilka styra alla samhällen. Ett land, odladt medelst slafarbete förlorar sin bördighet, och för att återvinna densamma måste man åter använda fritt arbete. En dag, då Mississippis herrliga stränder och Apalachernas dalar bebos af fria män, vare sig att