Göteborgsposten – 24 januari 1862, sida 1

Jag gick genom eu annan stenkorridor, öfver en annan stengärd, in i en annan mörk stensal, som utgjorde en bild af den förra, men var full af smutsiga skepnader, hvilka rasslade med sina bojor, och i hvarje vrå genombruten af en cirkelrund öppning, genom hvilken en glupsk kanonmynning tittade fram. — För hit N:o 206, sade uppsyningsmannen, och kalla äfven hit presten. N:o 206 kom från andra ändan af hvalfvet, släpande på en tung länk, och med honom kom en smed i bara armar och med ett förskinn af läder på sig. — Lägg dig ned! sade smeden med en hånfull spark. Jag lade mig ned. En tung jernring, som var fästad vid en kedja med aderton länkar, sattes kring min fotangel och sammannitades med ett enda slag af hammaren. I en annan insattes ändarne af min och min olyckskamrats kedja, och slogs derefter på samma sätt ihop. Ekot af hvarje hammarslag ljöd som ett ihåligt skratt genom hvalfvet. — Godt, sade inspektoren och tog upp ur fickan en liten röd bok. N:o 207, hör nu fängelsereglementet. Om du utan framgång söker rymma, får du spö. Om du lyckas komma öfver hamnen, och du blir gripen, skall du i tre år få bära dubbla bojor. Så snart du saknas, af