Göteborgsposten – 24 januari 1862, sida 1

—— — AR TG ERA AREA — —— hvilka skulle odla den äro troligen ej längre lampliga for detta arbete. Unlonisterna förklara, att de rymma bort från sina herrar, och tala om att proklamera slalveriets upphalvande samt att beväpna hela den svarta betolkningen i södern emot de hvita. Från sydstateraa åter uppgitves, och detta troligen mera sanningsenligt, att slatvarne ej önska lemna tjensten hos sina herrar och att de kunna anförtros att slåss vid dessas sida. Men det är dock tydligt, att om negern gores till soldat i stället for till arbetare, skall toljden i atseende på bomulisskörden bli densamma på hvilken sida han än strider. Dessutom ötvergifva plantageegarne sjelfva bomullsodlingen för att fylla andra, mera trängande behof. Innevänarne i sydstaterna mäste lefva, och då de ej längre kunna importera hitsförnodenheter uufran, måste de producera dem i sitt eget land. I stället för att plantera bomull, måste de tör egen räkning så säd och föda upp boskap. Huru man än betraktar saken synas utsigterna i afseende på amerikanska bomullsskördarne nästan förtviflade. Englands willtörsel från detta håll skulle endast kunna äterupplifvas på de minst troliga af alla vilkor — en fullkomlig återförening mellan sydstaterna och norden eller en fredlig skiljmessa dem emellan. Om sydstaterna ville åverinträda 1 unionen och glomma allt hvad som under det sista året forelallit, skulle utan tvitvel äfven deras bomullsexport 1 sinom tid tå ht; måhända skulle detsamma inträffa ifall nordstaterna ville ulläta separauserna attitred skilja sig från dem. Men at allt hvad man kan tormoda skola inträffa, är detta det minst troliga. Ehuru man ej kan inse huru den ena at de krigtörande parterna skall kunna besegra den andra, hyser dock ingen ett hopp att någon af dem skall fatta stridens verkliga karakter. Norden skall ej gå in på att lorlora södern; södern skall ock säkerligen forlfara att strida tör sitt oberoende, men detta tå de nog gora länge. Måhända skall dock ett kommande är göra de båda stridande så pass mycket klokare aw de inse det de blott ruinera sig utan att vinna något genom kriget; men redan innan detta kan ske, måste England ha anskafkat tillräckhg bomullstillforsel från andra håll, såvida dess manufakturindustri skall kunna hälla sig uppe. Då Amerika ar lugnadt skall amerikansk handel åter upplifvas, men derpå kan England icke vänta. Före den skall Lancashires behof at bomull ha framkallat tillförsel från andra håll, och det synes verkligen för närvarande svårt at tänka sig en gestaltning af sydstaternas förhållanden, genom hvilken de snart skulle kunna återtaga sin industriella verksamhet. Ett krig, sådant som uet hvilket nu rasar i Virginien, efterlemnar en ryslig oreda inom samhälle För öfrig. skulle äfven de klokaste vilkor för en skllj,messa ej kunna återställa det forna välståndet inom unionen, eller göra staterna till hvad de voro före söndringen. Stora statsskulder och ansenliga militäretablissementer skulle verka tryckande och förvirrande på båda staterna, och om äfven de södra skulle vinna på an göra sin handel friare och nedsätta tullafgifterna, kan dock sädant ej genast komma landet till godo, utan först så småningom. Häraf följer, att alla bomullsodlande länder nu hafva det lyckligaste tillfälle, att utbjuda sig för uppfyllande at Euglands ofantliga behof af bomull. Det skulle hafva fallit sig svårt att tränga Amerika ur marknaden, om ej detta land, såsom nu skett, sjelf dragit sig ur den; och innan det åter kan uppträda på desamma, har man med all sannolikhet haft ud au organlsera en ny handel. Ehuru det kan vara gauska bekymmersamt under öfvergångsperioden,