Göteborgsposten – 24 januari 1862, sida 1

dagen till I tredje dagen stannade vagnen, dörren öppnades och jag fördes öfver en stengård, genom en stenkorridor, in i en stor stensal, som svagt upplystes ofvanifrån. Här blef jag ransakad af en uppsyningsman och mitt namn infördt i ett digert protokoll, som var inbundet och tillåst med jern, likt en bok i bojor. — Nummer 207, sade uppsyningsmannen. — Grön. De förde mig in i ett rum nästintill, undersökte mig, afklädde mig och kastade mig i ett kallt bad. Då jag kom upp ur badet, ikläddes jag galermunderingen — en grof linneskjorta benklader af gulbrun sars, en rod sarsblus ocl tunga, jernbeslagna skor. Till sist gaf man mig en grön yllemössa. På hvardera byxen och på bröstet och ryggen af blusen voro de ödesdigrs bokstäfverna T. F. intryckta. På en messingsplåt framtill å mössan fanns talet 207 ingraveradt. Från denna stund mistade jag min per sonlighet. Jag var N:o 207. Uppsyningsman: nen stod bredvid och såg till allt. — Nå, qvickt! sade han och snodde sir ena långa mustache mellan tumoch pekfingret Det blir sent och du måste gifta dig innan qvallsvardsdags. D Gifta mig! upprepade jag. Uppsyningsmannen tog och tände en cigarr fångvaktarne instämde med i hans skratt.