Göteborgsposten – 23 januari 1862, sida 2

innevarande års vapenöfningar, blef ett af löjtnanten F. dOrchimont gjordt anbud, till 46 1; öre pr portion, antaget. Fastighetsförsäljning. Genom stadsmäklarefirman H. W. Ström komp. har slagtaremästaren O. Andersson till värdshusföreståndaren N. F. Koopman för 41,000 rdr försålt sin fastighet n:o 30 vid allgatan. Vid Djupevik på Tjörn lefver, skrifves det i Bohusläns Tidning, en fattig enka med sina 2 minderåriga barn i de mest torftiga omständigheter. Mannen var i lifstiden en god och huld make och fader, men han blef i höstas under resa på Wenern af en störtsjö spolad öfver bord. Den lilla nätta stuga, som de efterlefvande bebodde, har nu blifvit tagen från dem för skuld, hvarföre de vända sig till bättre lottade menniskor med begäran om en skärf till en liten koja för enkan med de 5 faderlösa barnen, hvilka enkan, sedan hon blott lyckats få tak öfver hufvudet, vill med ordning och arbetsamhet vårda. — Handl. Gustaf Malmgren i Uddevalla mottager med tacksamhet de gåfvor, hvilket benäget skänkas den stackars familjen; för hvilka gåfvor redovisning framdeles lemnas. Om Wenersborgs hamn. Att denna, säger stadens tidning, i det skick den befinnes, icke år betryggande för besökande fartyg, är ett faktum, som ytterligare vunnit styrka genom de flere olyckor, hvilka inträftade härstädes senast sistlidne höst, deraf omisskänneliga spår här finnas dels uti sönderslagna fartygsvrak och dels uti sådana, som ligga uppkastade långt på det torra, Uti detta ämne har åtskilligt förut varit anfördt: och man kan icke misstaga sig derom, att allt hvad som hittills blifvit tillgjordt till hamnens betryggande emot sjöns öfvervåld under nordliga och ostliga stormar är otillräckligt och förfeladt. Utom det att den här befintliga vågbrytaren är anlagd för långt in i hamnen, hvarigenom denna blifvit otillräcklig i de flesta fall, äfvensom sjelfva inloppet obeqvämt och trångt, är vågbrytaren så till konstruktion som rigtning påtagligen förselad, enär hamnen deraf icke eger nägot skydd och sjelfva vågbrytaren alltför ofta af sjön sönderspolas. Obestridligt är det hårdt sor sartygsegare och sjömän att, efter en hel sommars mödosamma sträfvanden för att ernå en måttlig och understundom ringa förtjent, vid höstens inträde se frukterna deraf förlorade och egendom och menniskolif mera än tillbörligt sättas på spel och blifva om intet, och allt detta sedan man lyckats att öfverfara den vredgade sjön och kommit i hamn, eller inom det territorium hvarinom nya Trollhätte kanalbolag åligger att upprätthålla seglationsanstalterno. Medgifvas måste att detta kanalbolag, efter den för dess verksamhet först utstakade och fastställda plan, icke står något efter, men då denna plan i afseende på hamnen härstädes, en lemning från elfstyrelsens tid, efter hvad mångårig erfarenhet gilvit vid handen, är ifrån början felaktigt uppgjord, så att sjöfarande för sig och den egendom de hafva om händer icke ega det skydd emot sjöns våldsammare framfart, som man har ratt att vänta uti en hamn der seglationsumgälder erläggas, synes det vara kanalbolagets ovilkorliga skyldighet att taga initiativet för att ernå en förbättring, hvilken är af behofvet så högt påkallad som den ifrågavarande, isynnerhet då en sådan förbättring ej allenast är utförbar utan synes vara af naturen sjelf anvisad. Från Skräckleudde i nordvestlig riktning på Bastungs fyr går nemligen en kedja af grund och skär, derå en vågbrytare sannolikt med största fördel skulle kunna uppföras och emot hvilken efter all förutsättning sjöns vredgade vågor skulle lägga sig. Genom ett sådant arrangement skulle icke allenast en yttre hamn bildas, tillräcklig för hela Wenerns segelflotta, utan mera lugn och säkerhet gifvas åt den inre hamnen, hvarigenom de hittills alltför ofta inträffade sjöskador såväl å enskildas tillhörigheter som äfven å bolagets egne dyrbara anläggningar kunde för framtiden förebyggas. — Vi skulle derföre anse tiden vara förbanden att fartygsegare och sjöfarande samt varutrafikanter på Wenern förenade sig om en underdånig ansökan till Kongl. Maj:t att få detta så vigtiga ärende å bane och till slut undersökt, för att under nästinstundande riksdag kunna framlägga detsamma för riksens ständer till den behjertenhet och åtanka, som ärendet i verkligheten kräfver. Man tänke sig att Wenersborgs hamn icke allenast är inloppet till Göta-elf, hvarå årligen många millioner riksdalers vär