Göteborgsposten – 23 januari 1862, sida 1

——— —————————-————7 — Ja, men det kan ni inte få, sade den lilla flickan, som i parentes sagdt tycktes vara temligen flink för sin ålder, ty far äter qvällsvard, och vi ha en höna på bordet, och far har varit sjuk, och ni får ej komma och störa honom, innan han blifvit ännu litet bättre — se, det får ni inte! — Vill du bara hålla munnen, flicka! ljöd i detta kritiska ögonblick en stämma, och låt mig tala med herren. Jag såg upp och märkte nu, att dörren öppnats af en högväxt, mager qvinna med lång näsa. — Hvem önskar ni tala med, sir? frågade hon i en gnällande ton, som mycket misshagade mig. Jag berättade henne i korthet hvilka vi voro och ändamålet med vårt besök. — Det var i sanning en angenäm öfverraskning! sade den långa qvinnan, och gnällde liksom förut på ett för mig högst obebagligt sätt. Gå upp, Lizzy, fortfor hon vänd till barnet, och säg till din far, att de beskedliga herrar, som bulpo honom under hans sjukdom, hafva kommit för att se om honom; jag är hans hustru, goda herrar — (detta var alltså den skugga, för hvilken jag intresserat mig!) — jag är hans stackars hustru, som vårdade honom under hans sjukdom och — akta er för trappan,