Göteborgsposten – 23 januari 1862, sida 1

—— (—; SEE nn SRA ANSE. SELIM — oroligheterna med stor stränghet blifvit dämpade, följde tillsättandet af en polskt sinnad guveruör (Wielopolski), och förmaningar till lugn och ordning uttärdades; derpå vidtogos äter mycket härda mått och steg (Lambert, Gerstenzweig, Kisselef), isynnerhet emot andliga, och slutligen från Oktober 1861 ett beständigt belägringstillstånd under olika generaler och guvernörer, tills omsider de sista dagarne af året medförde den underrättelse att man kunde vänta ett fullständigt upphäfvande af belägringstillsvåndet. Det synes af allt detta att kejsaren verkligen ämnat gitva Polen en viss frihet, men tyvärr icke kunnat finna passande män att på samma gång hålla tolkrorelsen i tygel, hvarföre han sett sig nödsakad återvända till fadrens styrelsesystem: folkets underkufvande med vapenmakt, De senare underrättelserne från Warschau omnämna det sorgliga sätt hvarpå julen högtidlighölls i polska hufvudstaden. På 3 mindre kyrkor när har ingen gudstjenst blifviv hållen; 22 kyrkor, deribland alla de stora katolska, hatva varit stängda. Militären kamperar på gatorna; små träbaracker på alla offentliga platser gifva staden utseende af ev tältläger. Juldagen voro alla butiker och offentliga lokaler tillslutna; ingen enda vagn syntes på gatorna och ett dystert lugn herrskade öfverallt, endast afbrutet af de oupphörliga militärpatrullerna. Alla fängelser äro för längesedan ofversyllda mec politiska fängar, och åtskilliga offentliga byggnader ha inrättats till arrestlokaler; hvarje dag bringar underrättelse om nya domar och deportawioner. Den nuvarande guvernören Platonow har gjort allt för att bringa isynnerhet de andlige till lydnad emot regeringen, men förgåfves. Både i städerna och på landet har man fängslat många betydande andliga, andra hafva blifvit bortsända till det inre at Ryssland och Siberien, Det heter nu, att ätven Platonow ämnar begifva sig tillbaka till Petersburg. En bjert motsats till ryska regeringens sätt att gå ull väga i Polen bildar dess hittills följda politik med afseende på Finland, hvarest i November 1861 den törre hatade generalguvernören Berg utträdde ur provinsens ötverstyrelse (ehuruväl med tecken af kejsarens personliga välvilja). Det har tillochmed, säsom man vet, gitvits ett löfte om sammankallandet af en finsk riksdag i början at innevarande år. — Det finnes emellertid många tecken på att de liberala rörelser som genomgå det ofantliga ryska riket, och hvilka på sista tidon visat sig genom studentoroligheter vid alla större universiteter, hafva bemäktigat sig en storre del af befolkningen än man är böjd att antaga; men å andra sidan utgör den högre adeln en stark motvigt mot alla reformförsök och liberala tendenser och lägger nog hinder i vägen för den humane kejsaren, hvilka han ej mäktar öfvervinna. Ryktet om en ny adelssammansvärjuing under sommaren 1861 mot kejsarens lit, i hvilken tillochmed medlemmar at kejserliga tamiljen skulle varit inblandade, har visserligen ej befunnits grundadt; men hvad vid samma tid isynnerhet franska och belgiska blad hade att berätta om en utomordentlig gäsning och rörelse inom de ryska regeringskretsarne, har utan tvifvel varit välgrundadt. I hvarje fall kommer öfvergången från despotism och lif egenskap till tolkfrihet och sjelfrogering att i Ryssland blifva förenad med flera vådor än i något annat europeiskt land. 33:m3i3ii3333nnnn3g3ng3g3ngknkngkg3n3nk3n.......... r