Göteborgsposten – 22 januari 1862, sida 1

tion. De kiaesiska hedersbetygelserna, om de icke renoveras genom innehafvarnes förtjenst, astaga, alltsom de passera från generation till generation, och blifva ej mera glänsande som hos oss. Men prins Kung, säger det kejserliga ediktet, kastade sig till marken och bad under tårar att blifva befriad från en så stor ära, men samtyckte dock utan några tårar till att i ersättning mottaga sin ministerslön fördubblad. Kejsarinnorna tycktes ledsna öfver, att han endast ville mottaga en så ringa ersättning för hvad de erbjödo honom. Sålunda slutar den stora luntan af statspapper liksom femte akten i en intrigkomedi af Scribe. Alla de brottsliga blifva straffade, och de båda kejsarinnorna och prins Kung och hela det goda kinesiska folket äro mäktiga och lyckliga. Vi hoppas de skola tortfarande förbli det, och att ingen hädanefter skall komma och tvifla på den qvinliga mildheten hos kejsarinnorna n:o 1 och n:o 2 af Kina.