Göteborgsposten – 20 januari 1862, sida 1

lagdt batteri. Nära intill detta batteri finnes aksom vid Skagorns gamla fyr och på många andra ställen på kusten ett räddning-hus, hvarest en rädduingsbåt står på en fyrhjulig vagn, färdig att omotiaga ett torspann, så att den kan toras till byuket ställe som helst på kuston. Dessa båtar äro bygda på ett for andamålet svarande sätt och hafva lufttäta rum vid sidorna for att icke sjunka. Till hvarje raddningshus hörer sor öfrigt ett Åradomug-obur och en apparat för raketkastning, namigen en ränna af jern på fyra ben, med nvukas tillhjelp den kan stallas i hvilkon eiktmng som bolst. I denna ränna svom tjenar ul lopp, lägges rakoten, i hvilken en smal lina år tasigsord; vid atfyringen gives åt rakeien den alstundade riktmugon, linan kastas al raketen ofver skeppet och med den-amina tillhalar mg det skeppsbrutna man-kapet en trose, på hvilken med tillhjelp-al andra trossar är anbragt en s. k. råuumugsstol, bestående af tre ringar öfver hvarandra, ven som kan löpa fram och tillbaka på trossen. I denna raddningsstol sätter sig en och on i sender at det torolyeckade manskapet och nalas i land. Innevånarnes hufvudnäring är fisket. Morgon och atton horer den trämmande ett underhgt gnisslande ljud. Utotver slätterna mot uordvest beger sig nemligen om morgnarne en mängd familjer, män, qvinnor och barn, nvar saunj med ein gumsslande skottkärra, på nvilken de nodvändiga fiskeredskaperna toras, all den en fjerdedels mil aflag-ua stranden, uvarost fisket bodrifvex; om attuarne vända de tillbaka med sin fångst. Man begagna nästan uteslutande notdragning, i det 4 4 6 man med två båtar, hvilka uuder en monoton, uästan vemodig sång med bela familjens tillhjelp sättes i ejon, ro ut på ett eler de olika årsuderna och tiskslagen lämpadt afståud trån kusten. Här ned-änkes nätet, hvarefter de i detsamma tastgjurda hinorna af båtarne bringas i land. Nu delar familjen sig i tvenne delar, hvar hälti vid sin haa, och borjar draga. På detta vät: drages nätet iland otta från eu afstånd at mer än 300 tamnar. Då nätet borJar synas, begifva sig tvenne män ut i vattnel för att hopsamla nätet och bringa fångsten i tand. Denna bestär af en blandad samsing af alla slags fisk, makril, torsk, okäddor, sil: och hafskattor (ett slags små hajar), hvilka derefter sorteras på stalet. Man får äfven i stor mängd a. k. fjessingar, hviuka mycket likna hvulingar, ehuru med den skunad att de äro något större, mycket ljusgrå och lång. hitligareri sina rorelser. De aro bak i hutvudet forsedda meu o taggar, hvilka de bruka ull sitt torsvar. Dessa taggar aro mycket giltiga och sär för: orsakade af dem kunne ullocnmed vara dodande. De aro valsmakande samt begagnaofta till soda af innevänarne längs Jutlandkust och vid Limfjorden, hvarest de finnas 1 ator mängd. Fiskarne omgås mycket forsigvigt med dem och bära ona skorpionolja på sig såsom morgin mot deras stick. Husmödrarne veta alt mycket behändigt afakära dem nutvudet och de äro då oskaduga. Fisken har ett mycket ringa värde; en makril kostar t. ex. 4 öre; storsta delen a: nvad fisket inbringar afsätves till svenskarne som här kryssa i sina stora, öppna båtar, hvilka ianestuta hola familjer, som för det mesta lofva på sjön, ofta mul 14personer a alla åldrar, och som uppköpa fisken och föra den tull Sverige för att salta den. Dessa skagboarnes svenska bröder äro ej alltid de basta slags folk. Ibland taga de både nät och fisk med sig från den beskedlige skabon, hvilken är så fredsam af sig att han icko ens idkar jakten, Dut finnes knappt en fiskare här som afskjutit ett govär. 1 141