Göteborgsposten – 17 januari 1862, sida 1

tutionela monarki vida fullständigare uppfyllt de praktiska vilkoren för en republik än Amerikas federativa union. Det skulle, såsom vi tro, föröfrigt ej vara svårt att visa det den oerhörda storlek, ull hvilken Förenta staterna vuxit just har varit orsaken till dessa oriktigheter i regeringsmaskineriet, hvilka sedermera gjort att man börjat krig för att hindra en naturlig, nyttig och oundviklig reform. Felet i amerikanarnes politik — åuninstone i nordstaternas — kommer dock från egenheter 1 deras karakter, hvilka, långt itrån att utgöra nödvändiga motiver till misstag, tvärtom skulle inom mindre gränsor göra Förenta staternas regering till en af de bästa och starkaste under solen. Men i brist på bättre statsmannablick utgjuter nu landet sitt blod i ett krig, hvars enda synbara fördel torde blifva ett skarpare bestämmande af den naturliga gränsen emellan de motsatta intressena och en mera bestämd skilsmessa än som genom vänlig ofverenskommelse kunnat åstadkommas. Unionen utgjordes först af tretton små stater på den atlantiska sidan af Nordamerika. Den består nu af tvenne stora stridande makter, från hvilka efter skedd skilsmessa dem emellan, den stora vestra regionen åt stilla hafvet till troligen äfven skall skilja sig. Striden emella norr och söder har varat länge. Södern som hade öfvermakten utkämpade många hårda strider, för att få behålla den men blef slutligen flera gånger slagen. Vid sista presidentvalet, i hvilket tydligen både södern och norden ansträngde sig till det yttersta, blef södern ännu en gång besegrad och utlörde nu sin ofta hörda hotelse att skilja sig från unionen. Virginien var den stat som fordom skänkte unionen de flesta statsmännen, Washington, uvionens grundläggare, hvilar i Virgimens jord. Förenta staternas hufvudstad låg ätven i Virginien, och i den federativa republikens dagar var Massachusetts den enda stat af de tretton som alldeles var utan slafveriet. Emellertid strömmade arbetskraster oupphörligt till norden från Europa. Till söderus plantager fördes deremot olafvar ifrån Atrika. Utrotandet af slafhandeln och upphörandet af slafveriet i de norra staterna, hvilket der både var onödigt för jordens odling samt klimatet och stridande emot folkets lynne, gjorde olikheterna ännu större. Inga emigranter kommo för att nedsätta sig i syd: staterna, medan deremot en allt mäktigare ström af sädann öfversvämmade norden. Alltsom remnan emellan nordens och söderns sociala känslor och politiska intressen vidgades, förändrades hastigt förhållandet emellan deras folkmängder. Nordens befolkning öfversteg vödorns. I samma mån som befolkningen växte fordrade äfven alit flera att bli represonterade. Virginien brukade skicka tio medlemmar till kongressen och New-York sex; nu sänder den förra staten elfva, men den senare deremot tretio. Då konstitutionen först blef gällande hade Syd-Carolina en tredjedel at representationen; närmast före skilsmessan egde den blott en sjettedel. Redan för länge sedan öfverträffad i antal inom representanthuset, dit man valde representanter i förhållarde till solkmängden, utkämpade södern sina strider i senaten, hvarest basen för inväljandet var det relativa antalet af de särskilda staterna. Det är detta faktum, som åt slaffrågan gaf hela dess politiska intresse. Alldenstund antalet af de fria och af slafstaterna var ungefär lika, blef frågan, huruvida en i unionen inträdande stat skulle vara slafstat eller ej, äfven en fråga om nordens och söderns makt, och som de kommersiela intressena voro mycket olika, sökte hvartdera partiet att få stifta