Göteborgsposten – 17 januari 1862, sida 1

om att erhålla hvad jag önskade samt — utan att klandra någon derför — inse att jag icke hade något att vänta af denna verlden. Slutligen gjorde jag hvad jag ansåg för det yttersta försöket och besvarade en annons i Times, hvari man sade sig önska ett fruntimmer såsom sällskap åt en sjuklig dam, som bodde på landet. Jag erhöll ett svar, som var skrifvet med en drifven handstil och som uppmanade mig att för uppgörande af öfverenskommelse om konditionen begifva mig följande dagen med en jernvägstrain till en station ungefär tjuge mil från London och att derifrån gå två mil till en by vid namn Fenhouse-green. Genom att gå ännu en mil till, skulle jag komma fram till Fenhouse, mr och mrs Brands egendom. Brefvet var affattadt i en egen skarp och befallande ton och stela ordalag. Jag minnes också att papperet var bredt och groft och att det var försegladt med hvad som tycktes först vara ett adligt sigill men som vid närmare påseende befanns blott vara ämnadt att passera derför. Trogen min vana att af hvarje omständighet, som jag lärde känna, bilda en historia, föll jag på den tanken att brefvets författare var en rk och förnäm officer, som ville inträda i utländsk tjenst och som önskade före sin afresa anförtro sin unga och sköna bustru i goda händer samt förskaffa henne ett angenämt sällskap under hans från