Göteborgsposten – 17 januari 1862, sida 1

lagar till sin egen fördel. Det var blott detta förhållande som gaf vigt åt den fråga, hvilken uppstod, då Missouri inträdde i unionen. sjelfva slafarbetet i Missouri brydde sig ingen om, ty jorden derstädes år ej mycket lämplig för plantager. Frågan gällde således för den ene och andre blott att vinna mera makt. Södern hade förlorat terräng i represontanthuset, men hade på sin sida både senaten och presidenten. Då Nissourifrägan uppstod skulle en ny fri stat ha verkat lörsvagande på söderns inflytande i senaten, då deremot en ny slafstat skulle förökar dess styrka. Alven då hotade man att skilja sig från unionen. Men genom kompromiss blef Missouri förklaradt för slafstat, ehuru med den olverenskommelse att 36 ? 30 latitud skulle bli gränsen för denna fråga mellan norr och soder. Annexationen af Texas försäkrade ånyo södern om makten, men iedde till mexikanska kriget och utvidgning af unionen utefter Stilla hafvet. Upptäckten af guld i Californien och irländska hungersnöden gaf sedan ny kraft åt emigrationen, hvilken åter försvagade södern. Om norden ej sinsemellan varit delad i partier skulle den nu ha varit oemotståndlig. Men södern kunde begagna sig af dessa partier till sin fördel. De som i norden kallas republikaner representera dess konservativa och protektionistparii, hvilket äfven innefattar dem som räknas till aristokratien. Mot dessa opponerar sig södern, dels emedan de representera de iria staternas styrka, dels emedan de äro protektionister jost i de fall, då provektion strider emot söderns intressen. Det är dersöre mot republikanarne som södern har stridt, och ofta ha de besegrat dem, äfven inom representanthuset, genom att förbinda sig med nordens demokrater. Men midt under dessa småstrider kom det sista presidentvalet. Alia nordstaterna voterade för mr Lincoln, liksom alla sydstaterna röstade emot honom. Nordstaterna hade etthundradeåttiotre röster, sydstaterna blott 120. Norden visade att den kunde handla gemensamt och oli oemotståndlig såsom den starkare i den illa sammansatta umonen. Södern insåg då av öfvermakten inom unionen gått ur dess händer och beslot att lemna ett förbund, hvilket fordrade lydnad för en regering, som var obenägen och fiendtlig mot dess kommersiela intressen, Norden var ej att tadla tör dess triumf. Det hade blitvit alldeles omöjligt att samma regering skulle kunna tillfredsstulla båda dearne al unionen på samma gång. Hade södern i denna tid at skarpt utpreglad fiendskap ika fullständigt besegrat norden, som det visat sig att norden törmådde besegra sodern, skulle i alla fall tvenne armåer ha stått på hvar sin sida at Potomac. Enda skilnaden hade varit, att i så fall New-York och ej Nev-Orleans varit hufvudstaden i de stater hvilka skiljt sig från unionen. Det har varit nu lefvande statsmäns fel att de ej kunnat se den fullkomliga politiska nödvändigheten af, att hvad som nu inträffat verkligen måste inträltfa, såsom deras store föregångare anade redan på den tid då mycket mindre allvarsamma tvister uppstodo. Man kan för öfrigt lätt inse huru litet sjelfva slafveriet afsågs, då man stridde om huruvida ett nytt territorium skulle bli slafstat eller ej, fall man betraktar fallet med nya Mexico. Detta territorium har varit organiseradti mer an tio år, ligger bredvid en slatstat och har rättighet att hålla slafvar; — och likväl har det blott tjugotvå sådana. Nej, huru förhatligt allt slafvori är, och huru önskvärdt det dock för en hvar måste vara att det ej mera finnes slafvar, hvita eller svarta, så har dock ej det bedröfliga kriget i Amerika sin grund