Göteborgsposten – 16 januari 1862, sida 1

Landtluften var nägot rä, men när hjertat blott är friskt, lägger den sig icke så tungt på bröstet; flickan fann sig snart hemmastadd derute; der var mera att höra och göra, än hon var van vid, men en god vilja drager ett tungt lass, och man kan böra mycket, utan att derför mista öronen — det tröstade hon sig med. Hennes myrten fick det nästan bättre än hon sjelf. Den fick sin plats deruppe i det lilla tornrummet, som de kallade jungfruburen; der stod den hela den långa sommardagen i det öppna fönstret och såg ned i trädgården, fick morgonsol och aftondagg, hörde fogelsång och erhöll besök af bi och fjärilar. Det var derföre icke underligt att den trifdes och sköt nya skott på alla sidor. Under sommarferierna blef det muntert på herregärden. Dit kommo främmande och bekanta från hufvudstaden, och bland dem en ung stu: dent, den gladaste bland de glade. Han dre också litet smått med flickan, men det gick icke till på alldeles samma sätt som då de andra försökte det, och derföre roade det henne mera. Bland andra skälmstycken fann han en dag på att stjäla hennes myrten och sätta en kaktus i dess ställe. Dorren till jungfruburen var låst innanför, men fönstret stod öppet; derför gick han ned i trädgården, fick tag i en lång brandstege och reste upp den mot muren. Han var