Göteborgsposten – 15 januari 1862, sida 1

det skola vi binda oss en krans — ropade den ena. — Lat oss sticka ned det i sanden och leka, att det är en trädgärd! sade den andra. — Nej, låt oss plantera det riktigt — plantera det i blomsterkrukor! föreslog den tredje, och hennes råd blef följdt. Barnen fingo tag i en flaska utan hals, ett lerkrus utan handtag och en sprucken blomsterkruka, hvilken de bundo tillsamman med segelgarn, och i dessa planterade de hvar sin qvist. — Om vi nu blott vänta, så växa de upp och blifva stora träd och bära vackra blommor, sade de små. — Ja, inbillen er det! svarade grannqvinnan. — Hvarföre skulle de icke få blommor? frågade barnen. — Derföre att det ej är någon lycka med de qvistarne! Om man vill vara viss om, att sådant slags grönt skall taga sig, måste man dessutom plantera det i guldkrukor och icke i sådana der eländiga lerskarfvor. Men det begripen j ännu icke! Det gjorde barnen icke heller, och det var ändå väl. Myrtenqvistarne visade sig också vara villigare än grannqvinnan trodde; de togo sig alla tre. —