Göteborgsposten – 14 januari 1862, sida 1

att den mästare, hos hvilken hon arbetade son gesäll, ämnade att skicka henne med några an dra till ett ställe på andra sidan Frankfurt, hvar. est man skulle ha socictetsspektakel och der mån: ga nya drägter skulle sys och gamla ändras De gesäller, som skulle arbeta i det huset, skullt stanna der till representationsdagen var öfver emedan det låg på något afstånd från staden, oct man visste ej när arbetet blef färdigt. Men be: talningen skulle bli jemförelsevis god. Det andra, hon hade att berätta, var ati hon hade samma dag mött den vandrande juveleraren, till hvilken bon och jag sålt min ring Jag hade fått den af min man, och den var gan. ska ovanlig; vi hade tänkt redan då att der kunde leda till vår upptackt, men vi hade ing: penningar och voro hungriga, så att intet va var oss öfrigt. Hon bade sett att denna frans man hade känt igen henne samma ögonblick hor kände igen honom, och det förekom henne pi samma gång som om han dervid sett ut som on han kommit underfund med något. Denna tanki styrktes deraf att han följde henne ett stycke pi andra sidan af gatan, men hon undkom honom tack vare hennes bättre bekantskap med stader och den tilltagande skymningen. Men det va dock väl att hon gick så långt bort nästa dag hon hade burit hem lifsmedel och bad mig at icke gå ut, besynnerligt nog glömmande att ja;