Göteborgsposten – 13 januari 1862, sida 1

undervisa. Man ser, här är icke så lätt att reda sig. Men äfven der motsägelsen i hr M:s satser icke lika omedelbart röjer sig, sordras gemenligen blott en lindrig analys, för att bringa den i dagen. Upprepade gånger säges om monitörsväsendet, att det i och för sig har sina ,fördelar, men att dessa , väsentligen upphäfvas, när det ,göres till ett genomgående system:, ,sättes i system. Likasom skulle systematisenng någonsin kunna förändra eller förderfva en saks inneboende natur, i stället för art tvärtom bringa denna natur till fullständigare utveckling och alltså, om saken är god, ej förringa, men förhöja hennes fruktbarhet och värde! Inträffar ej detta sista, så ligger felet ingalunda deri, att saken blifvit ,satt i system, utan tvärtom deri, att hon blott skenbart blifvit det, m. a. o. deri, att man i stället för det åsyftade systemet eller den af sannt förnuftsgiltiga reglor bestämda ordningen olyckligtvis råkat frambringa någonting annat, t. ex. en abstrakt mekanisk formalism. Skulle br M:s mening i strid med hans ord tilläfventyrs vara, att monitörsväsendet alldrig kan verkligen , sättas i system eller förnuftsenligt ordnas, så är detta en mening, hvars rimlighet han åtminstone först måste bevisa. Hållbarheven af hr M:s räsonnemanger visar sig icke större, då vi nu gå att sarskildt betrakta hvad han säger om monitörsväsendets inflytande 1) på läraren och hans ställniog till barnen, 2) på monitörerna sjellaa, och 3) på de af monitörerna handledda barnen. I första hänsoendet anmärker han fyra olycksföljder, at hvilka likväl ingen äger i verkligheten rum: 1) Läraren blir — heter det — allttör mycket ,, upptagen med tillsyn ofver disciplin och ordning samt dymedelst allt för mycket hindrad att, handlägga undervisningen. Men ordning och skick måste i hvarje skola fullständigt upprätthållas, utan minsta afseende på om der finnes monitörer eller icke; finnas emellertid monitörer, så utgöra dessa äfven i disciplinärt hauseende en hjelp för läraren, som allwå derigenom erhåller (icke mindre, utan) mera frihet och uillfälie att handlägga undervisningen just på de punkter, der lärarens egen åtgärd foreträdesvis behöfves. — 2) ,Monitörernas mellankomst — fortsar hr M. — upphäfver det moraliska bandet mellan läraren och barnen; den förre har föga hugnad af barnens kunskaper, och de sednare känna sig ej stå i någon tacksambetsskuld till läraren tör hvad de veta. Likasom skulle i en armee underbefälets förmedlande ställning kunna hindra fältherren att glädjas åt sina soldaters tapperhet, eller soldaterna att med hjertlig hänförelse tacka den fältherre, som leder dem till seger! — 3) ,Allt det inflytande läraren kunde utöfva på barnen genom det lefvande ordets makt går ock förloradt för honom genom monitörssystomet. Hvarföre det? Äro då monitörer mer än några andra barn omöjliga att nedtysta? Och om detta icke är fallet, hvad hindrar läraren att ställa sitt ,lefvande ord på en gång till alla de tigande cirklarne, såsom ju sker vid bönestunder? — 4) ,Systemet innebär dessutom en lockelse för mången lärare att vårdslösa sitt kall och öfverlemna skolan åt monitörerna. Nej! den lockelsen kommer ej från monitörssystemet, utan från personlig lättja; och alldenstund lättingen mindre skyr en börda, den man hjelper honom att bära, än en som han måste draga ensam, så blir för en sådan lärare frestelsen att vårdslösa sitt kall icke ökad genom monitörssystemet, utan minskad. Hvad dernäst beträffar monitörsväsendets verkningar på monitörerna sjelfva, så finner hr