Göteborgsposten – 11 januari 1862, sida 1

den der vore villig att ataga sig hvarje mindre arbete, som önskades verkstäldt, mot mat och herbergo under natten för honom sjelf och hans hustru. Hon hade en eller två gånger förut betjenat sig af detta medel och med god framgång; ty hennes far hade varit skräddare i Rouen och som flicka hade hon ofta biträdt honom vid arbetet, och hon kände skräddares yrkestermer och vanor ända till de egendomliga hvisslingar och rop, som i Frankrike så mycket beteckna yrkena Hos denna smed, liksom i nästan alla enstaka liggande, från staden aflägsna hus, funnos icke endast en mängd kläder, som lågo liksom väntande att husmodren skulle få tid att laga dem, utan der fanns äfven en helt naturlig längtan efter att få höra nyheter fjerranifrån, sådana som det åligger en vandrande skräddare att berätta. Den tidiga novemberskymningen började inträda, då vi satte oss, hon med korslagda ben på det stora bordet i smedens kök och jag tätt bakom henne syende på en annan del af samma persedel och uppbärande då och då förebråelser af min förmenta man. Plötsligt vände hon sig om för att tala till mig. Hon sade blott det enda ordet ,,mod!l Jag hade icke sett något, jag satt der, hvarest var mörkast, men jag kände mig sjuk för ett ögonblick, och derefter stälsatte jag mina krafter till en märkvärlig grad för att uthärda det, som skulle komma.