Göteborgsposten – 9 januari 1862, sida 2

den. synts väl höga, äfven som sjelfva tide sväl kort. Vid Leufsta bruk, skritves det till Up ssala-Posten, förestår en stor förändring, deri I genom att det ansenliga fideikommisset näst höst eller mars 1863 skall till annan egare öf vergå från den de Geerska familjen, som so efter far innehaft det allt sedan 1626, då Loui ide Geer och en Welam Giliusson samfäldt mot stogo det på arrende af kronan. Den 9 Apri 11633 öfvertog de Geer arrendet ensam, oci I omsider sålde regeringen det åt honom år 164: den 30 December för 56,951 rår till ärftlig och everdelig ego, som det heter. Det stor: i fideikommisset öfvergår nu till en sidogren a i de Geerska slägten, en baron de Geer på Frö tuna, dervid utan tvifvel stora förändringar komma att vidtagas dels med afseende på sjelf: va jern-och landtbruket, dels med bruksbetje I ning och arbetsfolk. En del af bruksbetjeningen är redan pensionerad, och troligen blifva några bland arbetsfolket ihågkomna af grefve Platen, såvida icke den nya fideikommissarien kan begagna dem i sitt arbete. Det har talats om, att denne senare skulle mot tillfredställande vederlag låta fideikommisset öfverflyttas på grefve Platen, men derom känner man här på orten ingenting närmare. En ganska anmärkningsvärd händelse är det, att aflidne excellensen de Geer i sitt sista lefnadsår utsåg och inhägnade en ny kyrkogard för Leufsta bruks församling, hvilken den 15 Augusti förlidet år invigdes till begrafningsplats, och att den förste som dog derefter, tillhörande bruksförsamlingen, skulle just vara han sjelf. Hans lik ligger ännu ofvan jord i S:t Jacobs kyrka i Stockholm, meu man säger nu bestämdt, att det skall föras till den nya kyrkogården härstädes samt i ett blifvande grafkapell der nedsättas. Detta gör ett godt intryck på alla brukets innevånare, som gerna vilja se stoftet af en i så många år med omsorg och välvilja styrande husbonde jordadt på det ställe, han sjelf utsett till begrafningsplats åt sina underhafvande, och der han då blefve den förste, som intoge sitt sista hvilorum. För utvandrare. Sedan förmögenheten numera börjat att här i verige få draga litet tyngre skatter än förut, torde man böra påpeka för dem, hvilka äro eller under året blifva missbelåtna med desamma, att danska staden Helsingör med öppna armar vill emottaga dylika utvandrare under tillförsäkran om en mängd ganska angenäma förmåner. Före sundstullens upphörande var Helsingör en högst betydande stad; men genast etter ofvannämnde händelse föll den på en gång till en obetydlighet. Stadens utmärkta läge berättigar dock densamma till en mera framstående plats bland sundets städer; och den torde äfven hatva en vacker framtid för sig sedan nu danska regeringen dels beviljat en ganska ansenlig summa till hamnens utvidgande, hvilket arbete under ett par år med mycken verksamhet blifvit bedrifvet, och dels beslutat, att en jernbana skall anläggas mellan Köpenhamn och Helsingör. Kommer det då samtidigt derbän, att Helsingborg lyckas tå sig en bibana srån Södra stambanan, så ligga tvenne ändpunkter af Svenska och danska jernvägsnätet inom synhåll och blott 15 minuters väg från hvarandra. Men vi återgå till utvandrarehistorien. Kommunalbestyrelsen i Helsingör har newl. at danska regeringen erhållit tillåtelse att utsända en inbjudan, i hvilken tillkännagitves, art de nya invänare, hvilka före d. 1 Jan. 1863 flytta till staden, för att der lefva af sin förmögenhet eller af pension utan att drifva någon rörelse, blifva tritagna från alla personela kommunalafgifter under en tid ar 10 år. De hvilka inom bemälde tid derstädes göra större fabriksanläggningar af sådant slag, som ej förut finnes, ha äfven utwigt att under en lika lång tid blifva befriade trån såväl näringsskatt, som andra personela afgifter. — I det af kommunalbestyrelsen härom utfärdade tillkännagifvande underrättas man äfven, att hushyrorna förnärvarande i Helsingör äro låga; att de vigtigaste lifsförnödenheterna icke äro dyrare än på andra ställen samt att trakten är frisk och helsosam och on af de skönaste i närheten af Köpenhamn. Bland fabriker, som icke förut finnas derstädes nämnes: sockerraffinaderier, oljpressar, såpfabriker, pappersfabriker, fabriker för tillverkniug af tapeter, målarefärger, stärkelse, cichoria, svafvelstickor, kemiska preparater, artificiel gödning, stearinljus, spelkort, porslin, tajance, terracotta, fernissor, blyertspennor, musikaliska instrumenter m. tl.