Göteborgsposten – 8 januari 1862, sida 1

förmår, att alla under Consistorium lydande betjente ( prester och klockare m. ss.) skola sjelfve törrätta sina sysslor, den ifrågavarande instruktionen kommer att gälla i den mån lag förmår; såvida icke, hvad troligast är, Domkapitlet antingen helt och hållet afslår eller ock efter lag rättar densamma. Domkapitlet har full rätt att, enligt kyrkolagens 24 kap. 32 8, i thet öfriga (hvarom kyrkolagen ingenting stadgar) föreskrifva en förordning om hvad klockaren ytterligare skall utträtta; men att lägga prestens göromål på, klockaren går icke an, hvilket visar sig tydligen af följande kongl. Kesolution för Linköpings stift: Gustaf Adolph med Guds Nåde etc. etc. Wår ynnest och Nådiga benägenhet med Gud Alsmägtig, Troman och Tjenare, Biskop och Ledamot af Wår Nordstjerne-Orden, sä ock Consistoriales. Genom Biskopen och Ledamoten af Wår Nordstjerne-Orden Doctor Jacob Lindblom hafven J till Wår Nådiga stadtästelse i underdånighet insändt ett Förslag till Ordning för kyrkobetjente i stiftet. Och, ehuru Wi med Nådigt välbehag ansett, att J äfven i anseende till desse Betjente genom förenämnde Stadga söken befordra hvad till ordning och skick länder; dock som J ägen rättighet, att för samma Betjente utfärda sådana föreskrifter, som med Lag och Författningar instämma; så hafve Wi funnit någon stadtästelse å berörde Ordning icke vara nödig. Hvilket Wi Eder till Nådigt svar och Underdånig efterrättelse velat i Nåder tillkännagifva. Och Wi besalle Eder Gud Alsmägtig Nådeligen. — Stockholms Slott den 26 Februari 1795. Under min Allernådigste Konungs och Herres minderårighet CARL. M. Rosenblad. Att det itrågavarande förslaget till Klockare-instruktion uti många tall ofverskrider lag och försattningar, och innehåller stadganden, som ej allenast icke instämma med, utan rentaf upphäfva Kongl. Maj:ts egna sorfattniugar och kyrkolagen, derom kan intet tvifvel uppstå. Så stadgas t. ex. i 14:de punkten, alt klockaren skall fortskaffa en prostlåda, då kyrkolagen deremot endast ålägger honom fortskaffa bref, således icke ens paketer. Klockares brefbäringsskyldighet är nog tryckande ändä, utan att ålägga klockarne en förSvärad postföring. — Klockarens sångskyldighet i kyrkan är icke lagenlig, då han icke tillika är kantor; men att lemna undervisning i sång är han (klockaren) skyldig, äfvensom att uppvakta vid alla Gudstjenstliga förrättningar och andaktsöfningar (således äfven vid sången) i kyrkan. En klockare, som ej hade tullmakt som kantor, blef af pastor tillsagd, att kyrkosången skulle upplåtas åt annan person. Pastor visade med kyrkolagen, att klockaren i sådan egenskap ej hade med sången vid Gudstjensten att skaffa. Klockaren måste salla till böneboken för att få behålla samma tjenstutöfning, hvarvid han var van. Det är visserligen en mera allmän praxis att klockaren äfven är kantor; men derutinnan är en alltför liten ordning i juridiskt hänseende. En klockare i Halland har nyligen haft mycket besvär för att styrka sin rätt till den lön, honom, enligt Lunds Landebok, tillkommer för kyrkosången. En bättre ordning tarfvas i detta fall; men klockaren bör icke i sådan egenskap åläggas sången i kyrkan, då kyrkolagen dertill ej gifver anledning eller rum; utan må församling och prester förordna om kyrkosångens utförande, och bör klockaren tramför någon annan dertill förordnas, när han är dertill dokumenterad. De uti 6:te, 8:de, 9:de och 10:de punkterna klockaren ålagde göromål stå i uppen