Göteborgsposten – 7 januari 1862, sida 1

oförtrutet negociora med Israels barn. Det är notoriskt, att Grekland har det illa stäldt, att Turkiet är omojligt och att Amerika blindt rusar in 1 oräkneliga torbindelser samt tror det vara å la sashion att esterhärma de gamla familjerna i deras tel. Längst har dock Österrike hunnit, som liknar en gammal utse vad vagabond, hvilken i sin ungdom kanske något bemantlade simma förvillelser, men nu utan blygsel tor dem twh torgs. Österrike kommer med en erfaren galdenärs hårda panna fram och säger veriden helt frankt, att det har en statsbrist at 214 millioner floriner, eller mer än två tredjedelar af dess beräknade inkomster. Österrikes deficit för 1861 uppskattas neml. till 6,500, 000 pund sterling; den för 1862 till 5,800,000 2. En sådan statsbrist skulle komma hvilken financier som helst att häpna; men huru mycket mera, då det med samma uppenbaras, att dessa deficit tynga på en totalinkomst at 30,000,000 Å, så att österrikiska regeringen förslösar sina goda 20 proc. öfver sina ullgångar. Det tillhör oss nu, att först undersoka på hvad såätt svårigheten skall motas. Statsbristerna skola, inhemta vi, betäckas genom åtskilliga kredit-operationer, inberäknadt ett lån om 8,000,000 Å från nationalbanken; genom försäljning af kronodomäner och till någon del genom skatternas forokande. Huruvida dessa operationer skola förslå, kan bäst synas efver en kort ötverblick på vissa transaktioner, som föregått. Österrikiska kejsardömet började året 1848 med en offentlig skuld af föga mer än 100 mill. sterl. Från denna tid börjar bristen stadigt tilltaga. En gång sedan dess ötversteg den ärliga bristen 14,000,000 Å, endast tvenne gånger var den under 4,000,000 Å, men aldrig under 3,000,000. Inalles uppgick det tillökade deficit mellan 1848 och 58 till en summa af 72,000,000 sterling. Naturligtvis steg alltjemt med samma den nationala skulden. Nedan år 1849 har Österrike med utomordentlig snabbhet upptagit lån på län, under alla former och benämningar. Subskriberade lån, utländska län, lotterilän trivilliga lån, krigslån och nationala lån töljde hastigt på hvarandra, men alla till ingen nytta. Rikets finanser blefvo ej återställda, pappersmyntet steg icke åter i värde, regeringens kredit förbättrades icke. Nationalbanken, som alltid var med i dessa transaklioner, drefs till att inställa sina kontam:a betalningar. Regeringen öfverlemnade åt nämnde bank år 1855 kronodomäner till ett värde af 15,000,000 och mera, men fyra år deresfter, då ett krigslån svikit, tog hon bankens silfver. Det finnes ej mera än ett slut på dylika operationer., Rikets offentliga skuld, som vid slutet af 1848 endast varit 100, 000, 000 L, hade i slutet af 1857 stigit till 240,000,000 e. Vi kunna vara fullkomligt öfvertygade om, att sakerna sedan dess icke förbättrats. Behöfs något vidare bevis derpå, än årets budget, som upptager, efter hvad redan förut är nämndt, ett deficit om 214 millioner foriner eller femtio mill. pund sterling? Läsare, föreställ er femtio millioner pund sterlings deficit i fredstid! Föreställ er äfven, om ni kan, att det ej finnes något hopp om att det skall bättra sig; att krediten försvunnit; att rikets alla skattebetalande möjligheter uppätits af stora svärmar soldater, som föröda folkets egendom; att stora provinser i riket söka efter tillfälle att få brista nt i uppror, att en mäktig fiende står väpnad, otålig efter att anfallets timme snart skall slå, och att de enda penningar, man ser till mom riket, be stå af blotta pappersbitar, hvilka ingen tager emot, som kan slippa, och hvilka äro alldeles värdelösa tre mil bortom gränsen -föreställ er detta, och hela Österrikes elände skal