Göteborgsposten – 7 januari 1862, sida 1

Den gråa qvinnan.) Öfvers. fr. Engelskan. Stundom kommo familjer från några mils asständ i sina tunga vagnar på de dåliga vägarna för att besöka oss, och det var någon gång fråga om att vi skulle resa till Paris, när ställningen der blef mera stadgad. Dessa små bändelser och planer voro de enda vexlingarne i mitt lif under de första tolf månaderna, om jag undantar skiftningarne i M. de Tournelles lynna, hans orimliga vrede och hans passionerade ömhet. Ett af skälen, som kom mig att trifvas och finna nöje i Amantes sällskap, var att då jag var rädd för alla — jag tror icke att jag var hälften så rädd för saker som för personer — var Amante icke rädd för någon. Hon trotsade lugnt Lefebvre; hon hade ett sätt att framställa frågor till M. de la Tourelle, som höfligt tillkännagaf att bon upptäckt hans svaga sida men att hon ville låta udda vara jemt, i anseende dertill att han var hennes husbonde. Men huru skarp hon än var mot andra, visade hon sig alltid öm emot mig, och det desto mer som hon visste hvad jag än) Forts. fr. N:o 1—3.