Göteborgsposten – 7 januari 1862, sida 1

LA — jar röra på sig, i stor skala utveckla de egenkaper, som utmärkte hans lilla kampanjgi vestra Virginien, och att det uppställda schemat för operationerna antager kolossala proportioner samt en viss sammanhållning, men om det misslyckas på en sida, kan det misslyckas på alla. Södern visar sig, oaktadt allt hvad som sagts och gjorts, lika afgjordt fientligt som någonsin — ja, än mera, det blir varmare, alltsom striden fortfar; det sydländska sinnet har meddelat sin eld åt sin egen bomull, och kusten står insvept i eld och lågor, då fienden nalkas. Så småningom kunna några utväxter slå rot i landet, men ännu ha likväl Förenta Staternas oerhörda utgifter — grundade på kredit och ännu ej realiserade — endast utöfvat ringa intryck på fienden. Subskriptionerna på nationallånet äro obetydliga. De utgöra blott 10,000 dollars, der utgifterna uppgå till flere hundra tusen pund. Men om Förenta Staterna vilja gå på ända till sin sista dollar, hvilket rop möter mig öfverallt, der politici tala om finanser, skola de göra en hel del mera, ån de ännu hafva gjort eller visat sig ha hog att göra. Skattebördan skall läggas på dessa ännu ovanda skuldror. Hittills har det ofantliga penningebelopp, som cirkulerar genom landet, ersatt inställandet eller förminsknigen af vanlig handel och industri. Man har slösat osantligt utan hushållning och utan verkan. Det är sannolikt, att denna arme om 600,000 man kostar vida mera än en armå af 1,600,000 man europeiska trupper, och säkerligen skulle en arme af 60,000 man europeiska trupper för någon tid sedan mycket snart hafva löst frågan om öfverherrskap på fältet, genom att marschera antingen på Richmond eller Washington, oaktadt den långa linien af förskansningar, ehuru saken nu icke skulle vara så lätt. Oaktadt de processer för hvilka kontraktörerna äro utsatta, stoppa de dock stora rikedomar i sina fickor, och krigsmateriolen förstöres 1 högsta grad. Men om Norden lider at börssjuka, hotas deremot Södern med större olyckor, hvilka det endast kan genomkämpa under supposition af att det icke behötver handel, eller penningar för att fortsätta kriget. De särskilda staterna tyckas handhafva sin inre förvaltning alldeles som förut, och man måste hysa beundran för ett system som ända tills nu kunnat motstå alla yttre pröfningar. Guvornören Brown i Georgia, ullhörande Sydstaterna, insinuerar i sitt bådskap till lagstiftande kammaren, att krigsministern icke gjort allt hvad i hans förmåga stått, att försvara kusten, och säger sig vara tvungnn att till fästenas försvar tillegna sig de fonder i statens skattkammare, som äro afsedda för Sydstaternas regering, eller ock låta dem falla i fiendens händer; staten har ej blifvit ersatt för de iråkade utgifterna (100,000 dollars). De frivilliga togo vapnen från fästet Augusta och förde bort dem utan hans vetskap eller samtycke. Det fanns blott 5,000 man sydtrupper på kusten, hvilka nödvändigt behofde 10,000 mans förstärkning och lika stor reserv. Staten är uppmanad till att lemna 5,000, 000 dollars, och krigsministern förebrås for det han försummat att kalla ut statens trupper, då faran för anfall blef öfverhängande. Så långt mr Russell, som härmed tyckes vilja visa, att de särskilda sydstaterna ännu utöfva stark kontroll på den gemensam ma regeringen i Richmond, hvilken derföre skall behöfva mycken kraft, för att kunna handhafva regimentet riktigt: den minsta af slappning kan medföra en söndring. Mer bredvid detta fasthåller mr Russell vid förut gjorda påståenden om Söderns oförsvagade inneboende hat mot Norden, och derföre be: slutsamma ovilja mot en försoning. Det gängse talet om en sådan, för den händelse