Göteborgsposten – 4 januari 1862, sida 1

dast min fåstman ägde några rättigheter öfver mig. Och dock gjorde han mig nägra högtigliga frågor, men mina svar tjenade mig icke till någonting. — Känner du något fel hos denne man eller något brott, som han begått, som skulle kunna beröfva ditt giftermål med honom Guds välsignelse? Känner du någon afsky eller motvilja för honom ? Och hvad kunde jag svara på allt detta? Jag kunde blott stamma att jag trodde att jag icke älskade honom tillräckligt; och min stackars gamle far såg häri blott en dum flickas inbillning, hvilken icke förstår sina egna känslor, men som gått för långt för att draga sig tillbaka. Vi blefvo vigda i slottskapellet, ett privilegium, som Madame Rupprecht haft mycket besvär för att förskaffa oss, och som hon förmodligen ansåg egnadt att lyckliggöra oss både för tillfället och för framtiden genom erinringen derom. Tvenne dagar efter brölloppet tillbragtes i Carlsrube under festliga tillställningar bland våra förnäma vänner derstädes, och derefter tog jag farväl af min käre, gamle far. Jag hade bedt min man att vi skulle resa öfver Heidelberg till hans gamla slott i Vogeserna, men jag fann att under bans nästan qvinliga utseende och väsende var en hög grad af bestämdhet dold, hvarpå jag icke gjort mig beredd, och han afslog min för