Göteborgsposten – 4 januari 1862, sida 1

Det såg nog ut som trafiken före jul varit ytterst liflig i butikerna, och likväl klaga försäljarne temhgen allmänt öfver dålig marknad. Orsaken härtill är äfven lätt funnen. Under de senast föregående månaderna hade messlingarne och skarlakansfeber hemsökt nåstan hvarje familj och skördat talrika offer. En stor del af dem, hvilka till barnens största högtid skulle hågkommits med julklappar, hade sålunda gått hädan till en bättre julfrojd. En familj i sorg firar dessutom ej så julen, som den skulle gjort om alla dess medlemmar fått upplefva densamma. Den största förändring, som med det nya året inträffar, drabbar hundarne, hvilka numera komma att mantalsskrifvas. Redan lär en hel del vara antecknad, synnerligast under förhoppning att för hunden kunna få bekomma numret 1, ty det vill icke säga litet, att ens hund är nummer ett i staden. Hvem som blifvit den lycklige, är ännu icke närmare kändt, men man får väl snart se honom afbildad och uthängd i något af våra flitiga fotografers skåp, der allt utmärkt presenteras. Apropos fotografer, torde det för sådana vara en lyckad affär, att begagna ögonblicket för taflornas från kgl. museum härvaro och genom fotografiska afdildningar sätta en hvar i stånd att erhålla en kopia af dessa mästerstycken.