Göteborgsposten – 4 januari 1862, sida 1

Veckokrönika. Det nya året har inträdt med en bister tysionomi, som synes lofva oss mycken köld. Redan börja hamnkanalerna och vallgrafvarne att med is säga sitt stopp till trafiken för båvar och pråmar, för att istället inbjuda den glada ungdomen till lekar på stålskodd fot. Länge torde dock ej skridskotiden få sortsara, ty i luften ligger mycket, som skall ned, och snart nog torde man kunna tå påräkna snö. Förra året vid denna tid hade vi de svåra ovädersdagarne med snöyra, hvilka rasade öfver nästan hela landet och hindrade såväl poster som resande att komma fram. Måhända tå vi äfven i år upplefva några dylika. Hittills har dock vintern varit en riktig så kallad sattigmansvinter, till hugnad och tillfredsställelse för dem, hvilka med bekymmer åse de stegrade vedpriserna. Redan för länge sedan talades det om, att ett bolag skulle vara under bildning, hvilket under sommaren till billigaste pris skulle inköpa ved, låta med ångmaskin hugga och klyfva densamma samt sedan hålla den, i huru små qvantiteter som helst, tillsalu för rimligt pris, ej beräknadt på förtjenst, utan endast så, att omkostnaderna blefve betäckta. Tyvärr hafva dessa planer ej blitvit fullföljda; men man har dock förhoppning att ej iden blifvit öfvergifven utan endast lagd å sido tills gynnande tid. inträlfar. Det välgörande i ett sådant bolags verksamhet, ligger klart för hvar och en, och någon risk bör aldrig kunna uppstå för deri anI vända kapital.