Göteborgsposten – 30 december 1862, sida 1

sina skott. Fem eller 8ex negrer beto snart i gräset och kommo de andra att rygga tillbaka. Men efter en stunds tvekan började de åter sin eld, utan att dock våga sig in i hålan. Snart kommo de engelska soldaterna äfven fram till stället, vägledda af gevärsskotten. Ett nytt anfall börjades, men de båda flyktingarne voro dock i säkerbet, ty öppningen till gången, i hvilken de befunno sig, var så trång, att ej mer än en i sender kunde komma genom den. Plötsligt upp: börde dock skotten. Charles och Skogsblommar stodo en stund orörliga, med oro betraktande hvarandra. — Tänka de tillsluta öppningen och be grafva oss lefvande härstädes? sade Charles. — Det är möjligt! mumlade Skogsblomman — Men återtog Charles, känner du ej til det här stället ? — Jo. — Sänker denna gång sig in i berget? — Ja. — Har den ej en annan öppning? — Det är möjligt, ty det säges, att der håla som öppnar sig åt vår förstörda by, står : förbindelse med denna. — Men om så förhåller sig, då äro vi jt räddade I Skogsblomman skakade nekande på huf vudet,