Göteborgsposten – 28 december 1861, sida 1

Göteborg d. 28 December 1861, Representationsreformen. Vi meddelade för en tid sedan en kort uppsats angående den nu på diskussionens dagordning stående representationsfrågan, och förordade deri, att man ej må släppa de sedan sista riksdagen hvilande partiela reformerna, för att blott hålla sig till ett väntadt genomgripande reformförslag, hvars chancerjför att gå igenom vi ingalunda anse minskade derföre att de partiela förslagen antagas vid nästa riksdag, utan tvärtom skola bli större. Denna artikel har framkallat några yttranden af Nya Dagligt Allehanda och Aftonbladet, hvilka vi anse oss böra bemöta. Först få vi förklara Aftonbladet, att nämnde artikel på intet sätt delar ,sträfvandet, att med ropet på de partiela reformernas oundgänglighet såsom förelöpare till en genomgripande representationsreform, undanskjuta den sistnämnda. Vi äro tvärtom så uppriktiga vänner af den stora reformen, att vi gerna skulle kasta de partiela reformerna öfverbord, blott vilkunde vara säkra om att den stora reformen i allahändelser skall gå igenom. Men då vi ej kunna det, så skola vi fortfarande hålla oss till den satsen, att de partiela reformer, som befordra den stora, må lifligt understödjas af pressen, något hvarpå A.-Bl. ju äfvenledes sjelf ingår, då det säger, att ,,de verkliga reformvännerna skola alltså understödja dem bland de hvilande förslagen, hvilka de i och för sig gilla och hvilka de anse icke blifva hinderliga för den stora reformen. Javäl, det är just det vi vilja, men åsigterna om hvilka af de partiela förslagen, som böra understodJas, äro olika. A.-BL ifrar mot årliga riksdagar såsom hinderliga för den stora reformen. Vi för vår del få uttala vår oforgripliga mening om, att vi ej kunna inse, huru de skola hindra reformen, då de i alla händelser måste lemna 0s8 en vinst i tid, och tid är dyrbar. Nya Dagligt Allehanda bar mycket riktigt framhållit differenspunkten mellan dess äsigt om representationsreformen och vår. N. D. A. påstår neml., att om de små reformerna falla, bör regeringen ej framlägga något omfattande förslag, w, säger bladet, de som genom sitt motstånd stängt den väg, på hvilken regeringen och den stora liberala centern ansett en reform säkrast kunna vinnas, de må på sitt ansvar bedrifva reformen på sin väg och sjelfve framlägga ett eget representationstörslag. Denna åsigt är så litet fosterländsk och så mycket smakande af partisinne, att vi — om vi ej verkligen trodde N. D. A. mena ärligt med reformen — skulle deri kunna se en escamotage att vilja spela initiativet till den stora reformen ur regeringens händer, der det dock måste vara, för att man skall med framgång kunna hoppas få se de privilegierade ståndens mer än sannolika motstånd försvagadt och slutligen bräckt. Regeringen bör, anse vi, alldeles icke ställa den stora reformen i ovilkorligt beroende af de små: dessa höra ej dit på annat sätt, än att de, genom sitt föregående antagande, enligt den största sannolikhet skola stärka hoppet om ett omfattande, tidsenligt representauionsförslags godkännande af folkets representanter och befordra detsammas snabbare utförande i verkligheten. Men såsom basis för sitt förslag bör regeringen hafva en liberal kommunalförfattning, sådan den till sina principer antogs vid sista riksdagen; och då A. Bl. för någon tid sedan berättade, att man eger grundade förhoppningar om att snart få se den nya kommunallagen utgå från regeringens händer, fästade vi af denna anledning an störra fillit ll hand so Has eg,