Göteborgsposten – 28 december 1861, sida 1

komma engelsmännens guinger, men mig Niorres millioner. Bamboulå skyndade som en pil genom staden och uppnådde den mur, som kringgärdade sir Henrys trädgård. En liten port fanns vid ändan af denna mur. Bamboulå uppnådde porten och klappade hemlighetsfullt derpå: porten öppnades nästan genast. En neger, klädd som trädgårdsmästare, flyttade sig åt sidan, för att lemna plats för grefven. — Peblo, sade Bamboulå, jag har lofvat dig hundra livres, vill du förtjena tvåhundra? Negerns ögon gnistrade. — Ja, sade han. — Äro dina söner tillstädes ? — Mina trenne gossar äro i huset. — Hundra livres åt hvardera! — Ah! utropade trädgårdsdrängen och gaf alla tecken till ursinnig glädje. — Och frihet åt alla! tillade grefven. — Frihet ? — Ja. — Trädgårdsmästaren blef tyst; så mycken lycka var nära att qväfva honom. — När få vi penningarne? när friheten? sade han slutligen. o— I dag penningarne, i afton friheten! — Ahl fort, vi äro färdiga!