Göteborgsposten – 28 december 1861, sida 1

— Som en fjäder: den skulle nästan kunna segla i en å. — Godt! Du skall utan dröjsrål lätta ankar, lemna hawnen och dublera östra udden, hvarefter du skall segla längs kusten fram till karaibernas vik. Vildarne äro i denna stund för mycket upptagna af engelsmännen, att kunna vaka öfver viken, deras by är dessutom förstörd. Du skall kasta ankar i viken och der vänta mig. När kan du vara der? — Senast kl. 5 i afton. — Godt! Du skall laga så, att du förblir i sigte af kusten hela tiden du seglar, och du skall ständigt ha en båt i släptåg, för attkunna lyda vid första vink ifrån mig, om jag gör dig något tecken från land. — Skall ske. — Förlora ej ett ögonblick, gå! Den okände försvann i det höga gräset. Bamboulå reste sig åter upp och lyssnade uppmärksamt. Gevärselden på fältet blef allt lifligare; man slogs säkerligen med den största förbittring vid stadens portar. Alla innevånarne hade gripit till vapen; staden var nära nog öde, — Välan! sade Bamboulaå och skyndade bort, djerfhet, snabbhet, en enda gynsam omständighet — och allt skall vara gjordt. Ah, Camparini, du har mig ännu icke fast! Dig till